L8

Bokslut 2016
 
... Vart tog du vägen, 2016? Det har gått så fort att det är svårt att hänga med på allt som gjorts. Dock har det varit ett år som jag inte varit så aktiv på bloggen. Jag har många gånger känt att det skulle varit skönt att publicera fler inlägg, för min egen skull, men när jag väl försökt sammanfatta tankarna har det inte riktigt gått.
 
2016 har varit ett väldigt omtumlande år för mig. Det har bjudit på många utmaningar men också en personlig resa. 2016 är året som jag både fått vara otroligt lycklig men också fruktansvärt ledsen. Jag känner mig både lik och olik den L8 som klev över nyårströskeln in till 2016. 
 
Året började med en skidhelg till Säffsen i januari. En helg med ganska dåligt med snö, men ändå chans att testa skidbenen. Tidigare i januari investerade jag i ett par nya längdskidor och det var spännande att upptäcka hur mycket snabbare jag kunde åka med ett par lite bättre skidor. 
  
 
 
I februari var det sedan dags för långloppet igen. Jag och Emanuel tog bussen upp till Sälen där vi bodde på ett vandrarhem 1km från starten. Väl på plats kände jag mig väldigt taggad, men efter ca 1mil fick jag problem med ena handleden. Det gjorde superont att staka så det var bara att diagonala. Bakhalt och med sladdriga spår blev det en tuff resa att ta sig de 9 milen. Samtidigt som huvudet inte riktigt var med i matchen. 
 
 
 Sen kom mars. Den tyngsta månaden hittills i mitt liv. Pappa hade under en längre tid kämpat mot cancer. Både i halsen, hjärnan och i lungorna hade den hemska sjukdomen klängt sig fast och vägrade släppa taget trots operationer och strålbehandlingar. Jag intalade mig själv hela tiden att allt kommer att ordna sig. Den 14 mars kl22:55 tog min pappa sitt sista andetag. Min genomsnälla, godhjärtade pappa. 
 
 
Det var tunga månader som följde med att dels försöka sätta mig in i allt praktiskt som var tvugnet att tas om hand, försöka vara pappas sambo till lags och försöka ta itu med min egen sorg.
  
I april var det dags för begravning. Det var en väldigt tung dag men det kändes också ganska skönt att få ett tillfälle att verkligen säga hej då. Jag är annars väldigt duktig på att skjuta undan min sorg, men där fick den ta plats. Jag trodde inte att det var så jag skulle känna innan, men så kändes det efteråt. 
 
 
 Temperaturen stiger i vattnet och det vankas Vansbro! Det var skoj att lätta upp stämningen med lite kompisar och min favoritaktivitet, simning.  
 
 
 
 Sommaren traskar på. Jobbet går in i "sommar-mode", vilket innebär extra mycket jobb för att några ska få semester. I år hade jag inte semester förrän i augusti så det kändes lite som att när jag väl fick ledig var det nästan höst. Jag och sambon försökte förfylla sommardagarna med konserter på furuvik och utomhusbio i parken.
 
 
Men tillslut kom den efterlängtade semestern och det kickades igång med swimrunpremiär! Jag och J var taggade till tänderna på att testa denna sport som mina två vänner A och E introducerat för mig. Det var en supervarm dag och jag kunde nu i efterhand säga att jag skulle skippat våtdräkten.
 
 
Det var en superskoj upplevelse, även om det var väldigt jobbigt!
 
Sen dags för den riktiga semestern. Jag, sambon och hans familj bordade ett flygplan och styrde kosan till Cypern. Där väntade en vecka helt utan måsten. Dagens aktiviteter bestod av mat, bokläsning, vattenjympa och yoga. Jag och sambons syster blev helsålda på yogaklasserna!
 
 
 Väl tillbaka på svensk mark var det dags för våran nya familjemedlem att flytta in. Välkommen Vera!
 
 
Närmare sensommaren testade jag och J ytterligare ett swimrunlopp på Värmdö i Stockholm. Ett väldigt vackert lopp, men som jag skulle ha behövt träna lite mer inför. Eller, det kunde jag nog ha gjort till båda (Det går aldrig att träna för mycket!).
 
 
Hösten pockar på och vi bjuder in till Oktoberfest, skoj att träffa kompisar och familj!
 
 
 Sen var det dags för två av de årliga höjdpunkterna, återträff med Uppsalakompisarna och simhelg i Älvdalen! Här hade jag dock fullt upp med att umgås, så det blev inte så många bilder!
 
Så kommer vi till december och det lyckligaste dagen på året. Min älskade sambo är nu min älskade fästman! 
 
 
 
Hejdå 2016 och tack för allt! Nu laddar jag om för 2017 och den största träningsutmaningen hittills, Borås Swimrun!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress