L8

Nytt folk..
Jag tycker det är ganska läskigt med människor jag inte känner och som jag ska umgås en stund med. Du vet sådana situationer som uppstår ganska ofta i jobbet, men även om du är ute och reser eller annat. Jag tror det är därför som jag inte riktigt är så förtjust i att resa utomlands. Massa nytt folk och jag vet inte vad som väntar. Allt är lite okänt.
Speciellt då det var dags för exjobbet vad detta något som jag verkligen var tvungen att ta itu med. Mycket förberedande och tänkande för att mentalt våga. I jobbet jag har nu är detta något som jag får öva på dagligen och om tillfället inte ges automatiskt brukar jag tvinga mig att sitta brevid någon person jag inte känner i matsalen för att   inte tappa bort modet. 
Idag var jag iväg till 08-land för att träffa några tjejer som min exjobbshandledare har fört samman. Vi har bestämt att vi ska bilda ett nätverk där vi kan dra nytta av varandra. Vi har haft en träff tidigare innan jul och det gick ganska bra, men några av dem verkade väldigt läskiga, och det han inte gå över under tiden vi träffades. Så när det var dags för dagens möte var jag lite orolig för hur det skulle gå. Självklart gick det aldeles utmärkt och tjejerna var verkligen värdens sötaste och trevligaste. Men det jag inte kan komma över är att jag aldrig riktigt kan släppa taget och inse att det kommer att gå bra, jag klarar det här. De är inte farliga och de kommer inte att göra narr av dig. I bland önskar jag att jag hade en sån där bok till hands där rubriken på framsidan är  "Don´t Panic".
                                                      
 
 
Vem är jag?
Ibland kan man undra vem jag brås på. I just detta ögonblick jag jag inte låta bli att undra om det inte fanns en gädda med i spelet... Tycker mig se en viss likhet mellan mig och Gäddrud :)
 
 
 
 
I det dolda
Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag undrat över en staty i stan. Den syns då man befinner sig på skolan och tittar mot skogen som skymmer stan. Den känns ganska ensam där den skymtar ovanför trädtopparna. Idag tog jag mig med raska steg till ett av dagens möten på jobbet till skolsidan av stan. Då jag närmade mig slutdestinationen märkte jag att jag var i ganska god tid. Så jag saktade av på stegen och såg en skogsstig in till vänster. Jag bestämde mig för en upptäcktsrunda för att ta död på några minuter. Efter en lång uppförsbacke stötte jag till min förvåning på den ensamma statyn. 
 
Aldeles allena ute bland träden. Undrar vad som är den underliggande tanken med att placera den där den står?