L8

Kung i baren...
 
.... eller hur var det Herr Uggla skrev om löningsdagen? Om inte annat är det så jag känner mig. Efter att ha varit inkomstlös sedan juni så är denna löningsdagen riktigt efterlängtad. Men jag är ändå ganska förvånad att jag klarat mig utan ekonomiska bekymmer så pass länge och det var ännu inte riktigt kris än.
 
Tror att det hela grundar sig i mitt förhållande till pengar. Generellt sett är jag ganska rädd för att spendera de slantar jag samlat ihop. Ibland kommer självklart andan på och jag öppnar plånboken med stor iver, men oftast är jag mycket för att titta och fundera. Gå omkring och sukta efter saker men sedan ångra mig och lägga tillbaka det på hyllan. Jag är en expert på att se något jag tycker om ta det under armen och använda som sällskap fram tills att det är dags att lämna affären. Då går jag tillbaka med prylen och lämnar affären ensam. Undrar om jag gör så för att få lite sällskap?
 
Att sedan gå till mataffären har blivit en ny upplevelse. För att införskaffa några extra vuxenpoäng är jag nu en van användare av skanner. Vilket har varit både en bra och dålig upplevelse. Bra på så vis att jag har bättre koll på vad saker kostar och att det är så skoj att "blippa" varorna. Men dåligt på så vis att jag ser slutsumman på kalaset. Jag vet inte hur många gånger jag betalat ut mig från butiken innan jag fått allt jag ska ha eftersom jag tycker att jag inte ska handla mat för SÅ DÄR mycket pengar. 
 
Även om det kan låta dumsnålt så tror jag ändå att jag föredrar mitt konstigt snåla beteende framför att låta pengarna rinna mellan fingrarna. 
 
Appråpå mat, en bild på dagens våffla! Istället för sylt, som är bannlyst ett tag till så toppades våfflan med banan och päron, nom nom!
 
 
Om du undrar varför det bara är en halv våffla på tallriken, så beror det på att E fick den andra halvan. Varför ska man vänta och ta varannan våffla när man kan dela varje som blir klar!
 
 
En helg med brudar och en binnikebjörn
 
Äntligen lite besök till oss här i Gävle! Denna helgen kom mina två bästa brudar och gjorde oss sällskap. Det var riktigt skoj att få skratta av sig och prata lite om allt mellan himmel och jord.
 
På lördagen testade vi en ny aktivitet som jag hittat bland Gävles utbud, en variant av "Fångarna på fortet". Vi åkte på en grusväg en bit ut från Gävle till stort äldre hus. Jag tror att det varit någon form av militärbyggnad en gång i tiden. I huset har man byggt upp 16 äventyr, där varje äventyr består av 2-3 rum med olika uppgifter. Varje äventyr innehöll både fysisk prövning och hjärnjympa.
 
Så grymt skoj! Jag kände mig som ett riktigt litet barn, slängde mig i lianer och kröp i ilande fart fram på alla fyra. Inte en tanke på att benen och magen skulle vara fulla med blåmärken dagen efter... Jag mottog alla utmaningar med iver och glömde nästan bort att någon annan också kanske ville göra. Tur att vi var där ett bra tag så vi kunde göra några äventyr två gånger! 
 
På kvällen blev det än en gång ett besök till den berömda cowboy-resturangen. Det tycks som att jag och E inte kommer att få testa på något annat matställe i stan.
 
 
En riktigt äventyrskantad helg med underbart sällskap! Synd att den tog slut så fort bara. Och än en gång, GÄVLE LEVERERAR!
 
 
 
 
Guldkant
 
Att jobba på dagarna påverkar drastiskt den mängden fritid som jag lyckats vänja mig med att ha. Jag känner därför att det är viktigt att göra det mesta av den tiden som finns att tillgå. Varva ner emellanåt och finna tid för det som ska hinnas med. Det blir mycket prioriteringar mellan det som ska hinnas med. Men att varva ner några minuter på kvällen är för mig det viktigaste och då kan det vara lämpligt att dricka sin lättdryck ur en kopp med guldkant och njuta en liten stund.
 
 
Jobbet är fortsatt väldigt intresant , men det är mycket nytt att ta in och jag är fortfarande något groggy i knoppen när dagen är slut. Fast det kommer nog dröja länge innan det försvinner.