L8

Swosch sa det!
 
Tänk att det nu är strax över ett år sedan jag och sambon tog vårt pick och pack och flyttade till Gävle. Ett helt år i en ny stad och ja, jag trovs fortfarande. Sen sommaren har många pusselbitar fallit på plats och jag känner att jag fått många kopplingar till staden genom både engagemang och nya bekantskaper. Det börjar bli min stad som jag kan känna mig stolt över och som jag känner mig hemma i. 
 
Sen ska det visserligen inte stickas under stolen med att det har varit klurigt att lära känna folk. När vi flyttade hit kände vi ingen så allt har fått byggts upp från grunden. Många av mina tankar kretsade kring vad folk i min ålder gör på fritiden, själv tycker jag om att sticka, men det är nog ingen direkt självklar sysselsättning hos personer som är mellan 25-30år. Min lösning blev, som kanske märkts att engagera mig inom ledarskap och träning. Det har öppnat många dörrar för min del och gjort att jag både utvecklat mig själv och lärt känna gävleborna. 
 
 
Under min vistelse i stan har jag gjort några särskillda iaktagelser som jag tror kännetecknar Gävleborna. Nummer 1: Det är viktigt att säga hej. Befinner jag mig något utanför stadskärnan och möter en person på gatan är det kotym att hälsa. 
Nummer 2: Blinkers används aldrig vid körning i rondell. Oavsett vilken avfart du tänker ta så behöver du tydligen inte göra tecken till dina medtrafikanter var du har tänkt att åka. 
 
Summa summarum jag tror jag blir kvar här ett tag!
 
 
Tv-hösten kan börja!
 
Även om det inte är ofta jag hamnar framför TV:n, så har jag två serier som jag slaviskt följt sen de först sändes. Kan du gissa vilka?
 
Den första kanske inte är helt oväntat, "En Klassiker". Mest tycker jag om att titta för att jag så väl känner igen mig, men också för att jag är lite nyfiken på hur mina insatser står sig mot seriens deltagare. Nu kan bara gissa hur jag reagerade när senaste säsongens deltagare ställde upp i Vasan. (Hihihi...) Skadeglädjen kunde inte annat än titta fram och tanken som far i mitt huvud är: Jag åkte samma år, med samma förhållanden, och jag kom i mål. Alla avsnitten väcker så fina känslor inom mig och jag känner mig redigt stolt att jag har klarat av det deltagarna i serien går igenom. 
 
Den andra serien är kanske inte heller helt svårt att gissa sig till. Det är nämligen "Hela Sverige Bakar". Andra matlagningsprogram brukar jag sällan fasna för, men just bakning av dessa fina desserter och bakverka kan jag inte slita mig ifrån. Förra veckans avsnitt gjorde mig till och med så inspirerad att jag var tvungen att utsätta mig själv för en av utmaningarna. Jag bestämde mig för att baka vaniljhjärtan. Jag såg hur deltagarna i programmet verkligen slet med att lyckas, men att dömma av deras resultat var det en svår kaka att baka. Jag kunde inte tro att en kaka som ser så enkel ut kunde vara så svår att göra. Det var tvunget att göras ett försök. 
 
Formar inhandlades, dock tyckte jag det var väldigt ovärt att köpa riktiga formar så det fick bli vanliga aluminium. Sen började baket. 
 
 
Och ja, jag får nog medge att det var en ganska svårbakad kaka. Men för att vara ett första försök ser den ganska fin ut och det viktigaste, den smakar som den ska!
 
Så välkomna på lite fika hemma hos mig, jag bjussar på nybakta vaniljhjärtan <3
 
 
 
Ro för själen
 
Det finns nog inget som gör mig så rofylld som att vistas ute i naturen. Att bara ströva ut i skog och mark och känna lugnet runt omkring. Därför var det självklart att följa med på en vandring i den norska naturen tillsammans med mina fina vänner. Dock kan jag inte komma ifrån att jag var lite nervös innan avfärd eftersom jag aldrig gett mig ut på en vandring där jag ska bära min egen packning i en ryggsäck på ryggen och bara vandra ut på okänd mark. 
 
Totalt avverkade vi ca 6 mil uppdelat på tre dagar och spännande nog var den omgivande naturen väldigt olika under dagarna. 
 
Dag 1 bjöds vi på en fantastisk utsikt över ett fjällikt landskap. Dock hann det bli väldigt mörkt innan vi var framme vid slutmålet eftersom tågresan drog ut på tiden. Men vad gör väl det?
 
 
Dag 2 rörde vi oss mot lägre m.ö.h och det något färggladare omkring oss, höstens alla färger är verkligen helt fantastiska!
 
 
Denna dag blev dock lite av en prövning för min del, då ett av mina knän tyckte att det inte var roligt att vandra längre. Så i väldigt långsamt mak tog jag mig ändå till målet. Sen kanske det ska nämnas att vandringen denna dag mer liknade klättring än vandring...
 
Dag 3 satte vi av för att vandra utmed en fors djupt ned i en dal. Lyckligtvis nog hade jag möjligheten att låta min väska ta bussen så att jag kunde slutföra vandringen. Knät var fortfarande inte på min sida. Det blev en spännande etapp där jag för att klara knät fick gå baklänges ner för varje brantare nedförluta. Tror det var en hel del norrmän som undrade vad jag håll på med, men i mål kom jag!
 
 
Längtar verkligen till det finns tillfälle att ge mig ut på ytterligare en vandring, lördagsgodis för ögat varje dag är verkligen helt underbart!