L8

Kvalborg!
På väg hem från jobbet (aldeles för sent..) möttes jag av en ganska spännade känsla. Från tågen kliver en mängd folk med resväskor och förväntansfulla miner. Det är dagen innan Valborg och människor från när och fjärran tar sitt pick och pack och åker, inte till Mecka, utan till Uppsala!!! Idag är dagen då mer ofta än sällan förväntan om vad som ska hända på Valborg går lite över styr och resulterar i en dag full med för-party, det är Kvalborg! Eftersom jag har haft fullt med jobbet har jag lite missat att det vankas Valborg i stan, men på väg hem idag gick det inte att ta minste. Varje person jag mötte hade en systemetkasse i ena tassen...
Det kommer nog att bli en trevlig dag i morgon :)
Vårkänslor
Det blev en tur till hemma-hemma ihelgen, igen. Utan några egentliga planer så var det mest bara häng och samkväm som gällde. Paps passade på att ta mig på en liten tur i våran skog, som han har pratat om en del. Förhoppningsvis kanske det blir några fler turer i sommar.
 
Det var lite kallt på söndagen, men vi bestämde oss ändå för att ta vara på vårkänslorna.
Det blev en ganska lång tur och jag var ganska frusen när vi väl var framme vid fikastoppet. Allt kändes ganska hemtamt, även om jag måste öva lite mer på mina garagesvängar. Kurvtagningen sitter som en smäck och jag och Kawan är som hand i handske. Även om det inte blir samma fjärillar i magen längre, så är det ändå en frihetkänsla att ga sig ut på vägen. 
 
Så nu är den värsta ivern av reagerad och det blir snart ett besök till hemstaden igen :)
Prata inför folk
Nu känns det som att sommaren är på väg. Efter en hel del cyklande kan jag konstatera att det inte längre behövs en tjocktröja för att hålla värmen, det går aldeles utmärkt med bara ett linne!
På eftermiddagen var det dags att via jobbet hålla ett föredrag. Hittills har det gått ganska bra. Visst har jag varit lite nervös inför mina framträdanden men det har alltid gått okej. Men idag. Mitt i mitt pratande så kommer jag helt av mig och glömmer helt vad det är jag vill ha fram och vad jag vill förmedla. Allt blev bara pannkaka.
Som tur var tog jag några djupa andetag och letade reda på tråden igen. Och jag kunde fortsätta utan större missöden. Men det är verkligen så jobbigt när man helt kommer av sig. Jag tycker inte att det är pinsamt, bara jobbigt. Just när jag vet så väl vad jag vill men bara helt tappar tråden. 
Under det gångna året har det blivit ett och annant pratande inför folk och jag får nog erkänna att jag tycker det är otroligt svårt. Vad har vill jag förmedla till personerna som sitter framför mig. Vad vill jag att de ska få för kunskap till livs. Jag tycker det är väldigt svårt att dels få mina huvudpunkter att passa ihop, men också att få det intressant. Hur får jag andra att bli lika entusiastiska som jag? Som tur är har jag en sambo som många gåner kritiserar mitt sätt att tänka och jag får träna mig på att argumentera för min sak. Fast det är ändu inte samma sak som att kunna skapa ett intresse hos motparten. 
Jag försöker att tänka på föreläsningar som jag själv tyckt varit intressant och som jag tyckt om. Den gemensamma nämnaren har varit att den som föreläser tycker att det är viktigt och att de är på lästa. Men hur ger man det intrycket? Jag tycker det är svårt, men det är i nuläget i alla fall något som  jag får öva på en hel del.