L8

Det var målet som var målet
Det var så dags för den andra delen i min Klassikerresa och kanske den delen som jag sett fram emot minst, Lidingöloppet. Jag är verkligen inget fan av löpning. Har aldrig riktigt sett tjusningen i att ta en löprunda, så som jag vet att många andra gör. Jag tycker helt enkelt att det är tråkigt med löpning.
 
Men nu hade jag ändå bestämt mig för en Klassiker och då är det bara att bita ihop och köra. Och det gjorde jag.
 
Kroppen kändes helt okej första milen, men sen blev det verkligen dags för pannbenet att bekänna färg. Dels är det efter första milen som terrängen blir lite mer utmanande, vilket jag inte har något emot. Att bara mala på är lite av min grej, eller snarare lunka fram som en björn. Men det som däremot tog lite av kämparglöden ifrån mig var att det bara fanns kall dricka vid vätskekontrollerna, det vill säga jag fick ont i magen under större delen av återstående distans. Helt klart en lärdom att ta med till nästa gång, om det nu blir en nästa gång? 
 
Det gick slutligen något saktare än vad jag hade tänkt, men jag är mest rysligt glad för att kunnat passera mållinjen. Tider och annat får vi ta senare, nu när jag vet hur banan ser ut och hur kroppen fungerar under sån löngdistanslöpning kan det bara bli bättre.
 
 
 
Tårarna rullande ner för kinden under sista minutrarna. Men sen blev det äntligen en stor tung medalj kring halsen.
 
 
 
Höstrusk
 
De senaste dagarna har hösten börjat träda fram ordentligt. Det regnar om vart annat och det har till och med varit minusgrader på morgonen. Raggsockarna har åkt fram och lika så stickningen fram emot kvällskvisten. Det är verkligen rofyllt då mörkret börjar lägga sig och jag själv sitter med något pyssel för händerna i soffan. 
 
Jag har nu äntligen fått ro att avsluta mitt vantpar och de blev ganska så okej, med tanke på att den ena vanten var den första mönsterstickade vanten jag någonsin gjort.
 
 
Vantarna har något konstig proportion, så jag kommer nog att tvätta dem en gång först så de krymper något. För just nu är de väldigt långa och går högt upp på armen, likt en par balhandskar. 
 
Under gårdags kvällen kunde jag även avsluta ett pannband till E, så han slipper frysa om öronen.
 
 
Känner mig ganska nöje med det, hoppas att det passar annars får jag väl ta det själv!
 
 
 
 
Till havs
 
Det börjar bli ganska påtagligt att vi inte bor i Gävles centrala delar. I veckan tog jag en löparrunda och hamnade väldigt fort vid våran närmaste badplats, nämnligen havet. Jag tänkte mig att det skulle bli en ganska ordentlig tur, så jag fick lite känsla för hur det kommer att gå nu till helgen. Men bara efter 15minuters joggande så var jag framme. Det låg helt enkelt lite för nära, fast väldigt praktiskt när sommaren kommer!
 
Helgen var annars ganska trevlig. Det blev både pengaindrivandejobb och en otroligt trevlig inflyttningsfest. Kändes väldigt bra att få jobba och göra lite nytta igen!