L8

Racerapport - Stora Stöten Swimrun


Så var det upp till bevis. Utmaningsdagen. Som vanligt vaknade jag denna dag tidigt, nervös och fokuserad. Det är svårt att koppla bort och göra något annat när det enda jag väntar på är att komma iväg och igång. Starten skulle vara kl13 och kl09.30 var jag klar att åka, typiskt. Vi åkte in till starten via lite omvägar för att inte komma så rysligt tidigt. Fram mot kl11.30 kommer min lagkompis, J och vi hämtar ut nummerlapparna m.m. Det är varmt och en liten tanke finns på att kanske skippa våtdräkten och köra utan, men det kändes som en dum idé eftersom jag under hela sommaren tävlat med dräkt. J klipper av benen en bit på sin hellånga dräkt, men i övrigt kör vi som vi övat.

 


Sedvanlig genomgång innan start och sedan promenad ner på botten av stora stöten. Det är varmt. Och allt eftersom vi kommer neråt blir det mer och mer vindstilla, pust! Det känns maffigt att stå nere på botten och man känner sig nästan lite yr med de höga väggarna runt omkring.

 


Kl13 går startskottet. Jag och J beslutade oss för ganska länge sedan att vi båda skulle gå uppför första backen, det kändes onödigt att göra slut på för mycket energi rendan där. Så vi traskade i rask takt uppåt. Benen kändes sådär, inte helt fulla av energi. Det lite för långa passet i torsdags på 1,5mil var en liten miss i planeringen. Första löpsträckan till Vällan var 2,7km, varav ca 1km var ren uppförsbacke. Svetten rann ut ur dräkten och ner efter ben och armar. Vi gjorde båda försök att öppna upp dräkten för att svalka av med lite luft. Efter avklarad uppförsbacke var det dags för skogsstig, det kändes väldigt skönt med lite plattmark följt att stig på slagghög efter första backpartiet. Väl framme vid lilltorpet var det dags för fösta simningen. Jisses vad skönt! Riktigt svalkande och efterlängtat. På andra sida fick vi även ta del av första vätskekontrollen. Så var det dags för det andra styrkeprovet, 4,7km löpning innan nästa simsträcka.

 

Det gick tungt och jag fick bita i och hålla upp tempot. Men väldigt fint. Vi fick springa på fina skogsstigar och över en bro vid vattnet. Fötterna fick jobba över kluriga stenar och rötter. Kom igen L8! Framme i Glamsarvet fick vi i oss lite vätska och strax därefter vad det dags för simning. Kommande sträckor bestod av tre simningar med undefär 400m löpning mellan dem. Jag simmade föst och J fick ligga bakom. Vi hade båda ett rep runt magen, på så vis fick jag simma på och ta ut riktning medan J kunde fokusera på att simma, plus att hon kunde få lite lättare att hänga på då hon befann sig i mitt bakvatten. Det kändes bra att äntligen få sträcka på armarna. Jag simmade på och under sträckorna hann vi om åtminstonde två lag.

 

Löpning och simning i Glamsarvet. Armarna och axlarna kändes lite sega och jag började märka av att min starka sida var lite för stark, jag började dra åt vänster. Det kändes mer som jag simmade sicksack än rakt. Ja, ja. Väl uppe ur vattnet satte vi kurs mot stångtjärn och mer välbekanta stigar. Jag bad att få springa först, det kändes som att jag mentalt kunde springa fortare då och säkert i verkligheten också... Vi kom in på skidspåren som jag åkt i under vintern och jag började känna igen mig. Oj, redan framme i Stångtjärn! I för simning, precis samma sträcka som vi testade på i torsdags. Upp och nu med sikte på Varpan och Bojsen beach. Samma sträcka som vi sprang i torsdags. Jag bad att även på denna sträcka få springa först. Vi jobbade på över smala stigar och steniga partier. Utsikten över Falun mötte oss och jag får en lite energiboost av den vackra vyn. Efter en stund var vi ute på asfalten. J försökte få upp tempot, men mina ben villa inte göra som huvudet sa. Det kändes lite som en mardröm där jag försöker spring ikapp eller ifrån någon men benen är som fast i tuggummi. GAAAAHH!

 

Simning igen. Väl uppe kändes benen lite bättre och jag kunde öka tempot lite 1,4km till simning. Hopp i vattnet. Nu var det inte mycket styrsel i de där armarna, jag drog åt vänster hela tiden och det kändes som att jag aldrig kom fram, men skam den som ger sig. 1km löpning. Sidan av vadmuskeln gör nu riktigt ont och jag biter i. Om jag inte säger något finns det inte. Jag försöker att mana på benen allt jag kan. J kommer med lite peppande ord och försöker hjälpa till. Sista simningen i Faluån. Jag tar lugna och metodiska armtag för att inte dra iväg. Det fungerar. Vi håller kurs och hyfsat tempo. Passerar under första bron, runt polishuset, andra bron och nu upp. Jag kan se målet och den sista lilla gnutta kraft jag har i benen gör sig tillkänna och jag kan springa de sista meterna för målgång. JAA!

 


Vilken pers! Jobbigt men också väldigt roligt. Tänk att vi klarade det! Det var en positiv upplevelse att vara två om resan, utan J hade det nog inte gått så bra som det gjorde. Det finns mycket att jobba på och förbättra men för stunden är jag väldigt nöjd. 1,9mil löpning och 3,1km simning avklarade. Vilken fantastisk kropp jag har som kan transportera mig sådana avstånd, trots att den varken ser ut som att den duktig på att springa eller simma, så kan den det ismyg :) Nu återstår återhämtning, och läkning av skavsår, blåmärken och skrapmärken. Det ska ju synas att vi left rövare i skogen.
Stort tack till alla som kom och hejjade på oss, ni är guld värda!
Jag tror vi båda efter detta race fått mersmak och det kommer nog bli i alla fall ett lopp till tillsammans!

 

En arbetssam dag!
 
Vissa dagar är bara så bra. I dag var en sån dag, kanske främst för att den var så produktiv. Det är så mycket som drar och sliter i mig så det kändes skönt att få göra något klart. Eftersom jag slutade nattskiftet imorse blev det en fösenad start på dagen, men det gjorde ingenting. Det har fejats, det har klippts, rensats och krattats, och det har hunnits med kvalitetstid. Hur bra är inte det? en dag helt i min smak.
  
 
 
 
Gräset klippt och jag tog till och med fram trimmern för att få det prydligt vid alla vassa hörn. Katten godkände också min krattade grusgång.
 
 
 
 
Jo då, vårt lilla paradis är fortfarande ett smultronställe :) Även om jag inte har hittat riktigt lika många i år. Detta kan nog till stor del bero på att vi haft besök av en trädgårdsmästare som körde över de flesta plantorna när vi fick hjälp att klippa granhäcken.
  
Mysstund med katten, ett måste! Har man en så gosig katt som Vera är det svårt att låta bli. 
 
 
 
Färd mot Aspeboda och vad passar väl bättre än att öva lite swimrun? Det var mycket vågor på sjön och första sträckan lyckades jag till och med att känna mig lite sjösjuk. Knäna har börjat kännas lite ömma efter tidigare löppass, så jag har tagit det lugnt några veckor och fokuserat mer på cykling och simning. Men idag fanns det mycket spring i benen. Får se i morgon om allt känns som det ska. 
 
Hoppas du också haft en bra söndag :) 
 
 
 
 
Dagen före Utmaningen
 
En vecka in på den välbehövliga semestern. De två måstena hemma på gården är avklarade, så nu kan jag fokusera på att vara ledig. Det ena var höskulledörren som höll på att falla och det andra var stöttorna under uterummet som börjat glida iväg. Med hjälp av vänner och släkt är det nu under kontroll och jag kan känna mig lugn under vintern. 
 
På onsdags kvällen kom J till Falun så på torsdagen genomförde vi ett välbehövligt genrep inför fredagen. Vi bestämde oss för att testa sista tre löpsträckorna och tre simsträckor. Jag var pigg i benen och gick nog ut lite för hårt, men det är så fruktansvärt skoj att springa på smala slingrande stigar. Simning sena gick bra, men lite läbbigt på en avsträckorna då det var väldigt mycket sjögräs som fastnade i armarna. Sista sträckan tillbaka till bilen råkade vi springa lite fel och fick oss en rejäl löpning. Totalt 1,5mil inklusive simning... Hmm, kanske lite för långt för ett genrep. 
 
 
Så idag, fredag blir det att ta det lugnt och införskaffa det sista (skavsårsplåster till nacken) och självklart tagga!!