L8

En kaka!
 
Vi alla har vanor som vi skaffar oss. Vissa byts ut och andra stannar kvar. Men ofta blir det ganska lätt att dessa vanor eller kännetecken blir en del av oss och människorna runt omring förknippar det med en. Jag kan tex. tänka mig att mina nära och kära förkinppar mig med handarbete, pyssel och bak.
 
När jag tänker på min mormor är det första som dyker upp i huvudet en under människa men också -Elinkaka-, detta bakverk som jag inte ätit någon annan stans än hos mormor. För en tid sedan kom jag över ett recept på just denna kaka. Men jag har varit lite rädd för att göra ett eget försök. Tänk om det är alls blir samma kaka? Men nu tog jag mod till mig och bestämde mig för att göra ett försök. 
 
 
Och nej, det blev inte som mormors kaka, men jag tror jag vet vad jag ska ändra för att komma något sånär i  närheten. Som tur var, var den ganska god ändå!
 
 
Licens to...
... Leda Junior! I tisdags var det således dags att visa vad jag går för, det var dags för licensiering. Och som rubriken lyder gick det hela igenom med godkänt resultat.
 
Innan sommaren genomförde jag en träningsformsutbildning där jag under en långhelg fick kunskap och verktyg för att kunna leda Junior, knatte och familjejympa. Under sommaren nu har jag knepat och knåpat, lyssnat på musik i massor och jympat runt i vardagsrummet för att få ihop mitt egna Juniorpass. Det är mycket arbete för att få ihop ett bra pass. Dels ska passet vara indelat i 5 olika delar, uppvärmning, rörlighet, stationer, sista öset och nedvarvning. Varje del ska innehålla lekfull, varierad musik samt några populära hits. Sen ska låtarna ha rätt tempo för att att matcha de rörelser som vi ska göra. På juniorpasset är det kraftfulla men enkla rörelser som gäller. Det ska jobbas antingen med armar eller ben, inte både och, då är det för svårt. Sen inte att förglömma, vårt naturliga rörelsemönster, vilket innebär krypa, åla, trycka, dra, gå.... osv ska också finnas med. Ja, jag tror du förstår att det tar en stund att få ihop alla delarna och sen få det hela till något som jag själv tycker är skoj och kan hålla på med i en termin. Varje pass ska dessutom avslutas med en lek... Lek? Vad leker man när man är mellan 6 -12 år? Jag vet inte. Tänker tillbaka på min nollning och får några idéer, det borde kunna fungera. 
 
Pust! Musiken ska sen mixas och låtarna förlängs, förkortas, fadas ut eller klipps. Det ändras bpm och pauser ska läggas in.... Tur att jag fick en frivecka tillhands veckan innan genrepet! 
 
Förra veckan var det således dags för genrepet. Tillfället då jag för första gången ska ha mitt pass tillsammans med riktiga barn! På förhand hade jag hört att det inte var så många som anmält sig, så jag blev glatt överraskad när ett dussin barn kom travandes in i salen. Passet funkade fint, men lite småjusteringa var ändå på sin plats. 
 
Så tisdagen den 19/8 var det dags för licensiering. Licensieringen går till som så att jag genomför mitt pass tillsammans med juniorerna precis som om det vore ett vanligt pass, men vi är alla iaktagna av en licensierare från riksföreningen. Denne person granskar mig och mitt ledarskap. Hur tydlig jag är och om passet lever upp till de riktlinjer som finns. Därefter sitter jag och licensieraren ner och pratar igenom dennes synpunkter, och jag får vet om jag blivit godkänd eller ej. 
 
Vi kör igång. Allt går ganska bra och 7 juniorer har kommit för att svettas med mig. Det vekar faktiskt som att de till och med tycker att det är riktigt kul, fast ganska jobbigt... Under andra halvan av stationsdelen händer det dock en olycka. En av juniorerna trampar snett och vrickar foten. Jag leder denne ut till sofforna utanför salen och receptionisten hjälper till att lägga förband och kallt omslag. En klurig situation, som jag ändå är glad att den hände under min licensiering. På så vis kunde jag få ett kvitto på att jag aggerade rätt. Tillbaka in i salen för att avsluta passet med resternade juniorer. Sista öset, nedvarvning och avslutande lek. Klart!
 
Jag tyckte att passet gått bra, även om det finns en hel del att öva in. Vi sitter ner och licensieraren tittar mig i ögonen.
-Vilken tur Gävle F&s har som får dig som Juniorledare. 
Detta följs av fantastiskt fina ord om mitt pass och mitt ledarskap. Jag blir helt stum. Så mycket fina ord har jag inte fått på väldigt länge och jag fäller nästan en tår då jag blir så rörd av hennes beröm. Vilken fantsikt dag!
 
 
 
 
Ibland är natten för kort.
 
Det finns musik och så finns det musik. Den bästa musiken jag vet är den som har en historia bakom sig, musiken som inte bara är en låt jag lyssnar på utan betyder något mer. Biten isig behöver ofta inte vara speciell, men att höra tonerna tar mig tillbaka till ett minne eller en sinnesstämning. 
 
Från byn jag är uppväxt kommer även en kille som bestämde sig för att bli musiker och göra en karriär inom yrket. För att stödja honom har alla grannar med entusiasm följt hans och hans bands resa och köpt skivor när dessa funnits tillhanda. Min käre far såg alltid till att ordna ett signerat album till mig och sig, så fort det fanns tillfälle. Bandets frammarsch har alltid funnits bland samtalsämnena, och även några roliga historier om händelser på vägen. 
 
Eftersom jag inte är ett inbitet hårdrocksfan har jag inte rikigt tagit mig i kragen och gått på några konserter. Men just denna helg var det ett lite speciellt tillfälle. Bandet släppte nämligen för några år sedan en konceptskiva som byggde på Gustav II Adolfs styre och sveriges stormaktstid. Albumet släpptes med både engelsk och svensk text. Och just denna konsert skulle bandet för första gången framföra samtliga låtar på svenska. Just denna album fastnade jag för redan när det släpptes och låtarna har jag använt vid avgörande musikögonblick. Till exempel var låten Carolus rex med på min audition för F&S. 
 
Konserten var en del i hårdrocksfestivalen Rockstad Falun, så jag fick även möjlighet att bredda min kunskap om aktiva band inom gengren. Men inget gick upp mot kvällens höjdpunkt. Men en otrolig scennärvaro och fantstisk ljusshow var jag trollbunden från första stund. Även fasten jag var trött både i huvud och kropp fick kvällen inte ta slut. Den fick det bara inte.
 
Karoliner på scen.
 
 
Bandet jag pratar om är så klart Sabaton och albumet är Carolus Rex och fastän det gått flera dagar sen konserten kan jag inte få den lyckliga känslan från magen eller texterna att släppa. Jag är hjärntvättad men vill inte göra något åt det!