L8

En bubbla
 
Bland det jag älskar allra mest är jympa. Rörelser till musik och det är är förväntat att bli svettigt. Liksom all träning kommer inspirationen och förmågan till fokus lite i vågor. I måndags hade jag en dag då allt stämde. Dagen hade varit väldigt jobbig och väl hemma hann jag iväg till mitt favoritpass, Medel/Station 75. Kroppen var till en början lite seg men svarade snabbt. Det spritter i fötterna och det är bara jag ledaren och musiken. Bubblan sluter sig tät och jag känner rytmer i musiken som jag inte lagt märke till eller kännt i kroppen förut till just detta passet. Tankarna får flöda fritt men utan att jag lägger någon vikt vid dem. Det här är min stund. 
 
 
Efteråt är jag helt slut men samtidigt full av energi. Att jympa är min egna terapistund. Min tid. Min chans att få energi. Vet inte vad jag skulle göra utan mina jympastunder, de är verkligen helt underbara. 
 
 
 
Äntligen höst!
 
Även om sommaren är härlig så tycker jag det är så skönt när hösten börjar göra sitt intåg. Jag fungerar mycket bättre när det blir svalare runt omkring. Problemlösningsförmågan kommer tillbaka efter en sommarsemester och det går att prestera på jobbet och vara kreativ hemma. Undrar om det är en egenskap en nordbo utrustas med för att inte ha det allt för tungt under vintern och solens frånvaro? 
 
Så med dessa nya krafter bjöd vi in till kräftskiva i garaget!
 
 
Riktigt mysigt och med en härlig blandning av människor! Så lyckat ☺