L8

Smått
 
Jag måste bara få detta ur mig, jag menar inget illa men det måste ut! Eftersom jag inte är den snabbaste på att ge svar på tal, brukar det ofta resultera i att jag dagar efter tänker igenom en formulering om jag skulle hamna i situation igen. Så nu bloggen, blir det du som får vara den som ställer frågan så jag kan släppa det.
 
 
 
Så L8, är det inte dags att skaffa barn snart?
 
Nej. Och förresten, vad har du med det att göra? Varje gång jag får frågan blir jag alltid lite irriterad. Visst kanske jag är i den åldern då många skaffar barn, men det är vitt skillt från om man är redo för det. Att få barn är för mig ett fantastiskt stort beslut. Du ska uppfostra, forma och stötta en helt ny individ. Det är inget som ska tas lättvindigt. Det är mer än ett heltidsarbete. Om jag någon gång blir förälder vill jag bli den bästa förälder jag kan bli. Jag vill finnas där. Jag vill inte bli en förälder som lämnar tidigt och hämtar sent på dagis, eller som tittar mer på telefonen än på barnets prestationer. 
 
Sen är frågan om jag ens vill bli förälder. Det finns så många elaka människor och en planet i kris. Är det en plats för ett barn? 
 
Eller jag kanske inte kan få barn? Hur ont gör inte frågan då. 
 
Visst har jag funderat en hel del över barn. Men jag ser inte några anledningar till varför jag skulle skaffa ett barn nu, förutom att alla andra vill ha ett. Just nu räcker det aldeles utmärkt med de barn jag får träffa på min fritid och genom jobbet. 
 
Självklart är det inte heller ett beslut som jag tar själv, även om det kanske låter så ovan. Det jag och den jag delar mitt liv med. Men ingen annan.
Som en lemur
 
Cykel till och från jobbet. Bra sätt att lyckas få in lite motion när det är mycket annat som ska hinnas med. Hem från jobbet har jag hittat en mysig skogsväg där jag får användning av mina breda däck. Vägen verkar inte vara så väldigt traffikerad,  jag bara mött två personer på vägen under alla de gånger jag cyklat. 
 
Häromdagen gjorde jag den fantastiska upptäckten att det växer fullt med blåbär utefter denna cykelväg. Tanten i mig lyser upp och tvingar mig att stanna. Så fina bär kan ju inte få gå till spillo. Jag letar fram den använda fikapåsen och börjar plocka. Det är aldeles blått runt omkring mig. Tanten tänker vilken tur att inte alla blåbär redan blivit tagna. Hemma vid huset och längs vägen har det mesta redan blivit plockat. 
 
Jag hittar en sten och slår mig ner. Det har blivit några blåbär i påsen. Det är då de kommer. De första personerna jag mött längs skogsstigen. Två yngre killar kommer farandes. Ögonen spärras upp på dem båda. Det måste varit en konstig syn. Där sitter jag på en mossig sten iförd hjälm, handskar, träningskläder och med en blåbärspåse i högsta hugg. Det är inte varje dag jag får känna mig som ett djur på zoo.
 
 
 
 
Sommarvärme
 
Sommarvärmen är här! Synd bara att det är 12h natt som gäller. Varm och svettigt i sovrummet under dagen, men det är inte så mycket att göra något åt.
 
 
För någon dag sedan ringde min finaste kusin och undrade hur det stod till. Dumt nog var jag på jobbet, så det kändes svårt att prata på riktigt, men det var ändå skönt att höra hennes röst. När telefonen först ringde kände jag mig genast orolig, tänk om det hänt något? Det verkade ändå stabilt senaste gången jag var hemma. Kusinen berättade att allt var lugnt. Pust.
 
Det är så lätt att förtränga det som jag egentligen borde vara lite orolig för. Hemma i Gävle har fokus mest varit på jobbet och på grund av skiftschemat har jag bara träffat husbon i dörren, eller någon timme innan läggdags. Det har inte varit läge för att prata ut och kolla av läget med varandra. Jag vill gärna ha en liten stoppsträcka, landa och inte känna mig stressad för att börja lätta på trycket. När kusinen ringde börjar allt bubbla upp till ytan. Så fantastiskt skönt! Även om jag fick hålla inne en del tills jag var hemma kändes det bra att få lätta oron. 
 
Efter inatt är det äntligen dags för några lediga dagar. Det ska bli så skönt att hinna med mig själv lite grand.