L8

I hemlighet.
 
 
Vi har det alla. Något som vi i smyg fascineras av men som vi kanske inte pratar helt öppet om att vi tycker om. Det kan vara en låt, någon typ av mat, en film. Ja, jag tror du vet själv vad som är din grej och som du underhåller dig själv med hemma på kammaren när ingen ser. Det kanske är något som inte riktigt stämmer ihop med den bild du vill att din omgivning ska ha om dig, eller som du tycker är egentligen lite pinsamt. 
 
Jag har haft lite olika saker under åren, som kommit och gått men som jag vid ensamma stunder missbrukat. Likt ett barn har jag malt på igen och igen. Typ tusen gånger. Tills jag ersatt det med något annat.
 
Nu tänker jag ta steget ut i ljuset och berätta om det som jag håller lite hemligt för tillfället. Ungefär samtidigt som jag och E flyttade till Gävle hörde jag ett radioprogram där de pratade om en TV-serie. Den lät lite udda så jag lade namnet på minnet. Någon månad senare hittade jag serien på Netflix och tänkte att det kunde vara ett skoj tidsfördriv. Tror att det vid detta tillfälle fanns två eller tre säsonger av serien tillgängliga. Jag började titta och blev helt fast. Serierna tittades om och om igen samtidigt som jag skannade nätet efter klipp och efter fler säsongsavsnitt. Det hela blev inte bättre av att jag vid tillfället var arbetslös och höll på att söka jobb. Det finns nu 7 sängonger tillgängliga och jag kan inte hålla räkningen på hur många gånger jag har slukat dem. Självklart är detta något som jag tittar på när jag är ensam hemma. Sambon vet om att det är någon serie jag tittar på, men han har nog inte koll på vad den handlar om. 
 
 
 
Det kanske inte är något att skämmas för egentligen, men det tillhör inte den vanliga kategorin av kultur som jag inmundigar. 
 
Så vad är det jag tittar på?  RuPauls Drag Race såklart! Ett gäng killar som under varje säsong tävlar om att bli Amerikas nästa stora Dragqueen. De utsätts under programmen för tävlingar där de får visa att deras karaktär är värdig att bära titeln. Det kan vara allt ifrån att sy kläder till en påhittad gala, sätta ihop ett stå-up framträdande, att spela in en reklamfilm eller spela in en låt. Varje avsnitt avslutas sedan med att de två som lyckades minst får mima till en låt. Den som gör det bäst får stanna medan den andra får lämna tävlingen. Det är avsnitt fulla med catfights, catchphrases, peruker och fantastiska klädkreationer. Allt vad en liten L8 i smyg älskar att titta på. Jag tror att det är främst själva förvandlingen som är så tilltalande för mig. Att en kille genom smink och kläder kan se ut som en super snygg donna. 
 
Nä.. nu har jag inte lust att skriva något mer, det få nog bli ett avsnitt istället ;P
 
Kursen

För ungefär två veckor sedan fick jag åka iväg på kurs med jobbet. Kursen skulle handla om personlig utveckling och vara under två dagar. Innan detta hade jag fått åka iväg till Stockholm för en djupintervju och dessutom fått skicka iväg ett frågeformulär till några av mina kollegor där de fick svara på frågor om mig i mitt arbete.

En onsdag morgon satte jag mig i bilen och styrde kosan mot kursgården. Väl där var vi 15 stycken spända och nyfikna deltagare. Jag var den enda från Gävle då de andra kom från koncernens andra bruk och kontor. En väldigt spridd skara skulle jag nog kunna sammanfatta det till. Dagarna bjöd på flertalet olika övningar, där vi fick jobba med oss själva och hjälpa varandra att komma vidare. Ganska svåra övningar som verkligen satte självkännedomen på prov. Många av övningarna handlade om att aktivt lyssna och reflektera vilket också var svårt men otroligt nyttigt.

 

Jag tror att jag nämnde i mitt tidigare inlägg att jag i djupintervjun fick lågt utfall på empati. Då jag reflekterade över resultatet inför kursen hade jag ganska svårt att känna igen mig i det. Efter att ha grunnat en del kom jag fram till att vissa drag hos mig passade in i beskrivningen, men jag hade fortfarande svårt att motivera det som ett av mina utmärkande drag.

Efter kursen kan jag dra ganska många slutsatser rörande mig själv. Jag är en positiv person och enligt utfallet från mina kollegor är det också den bilden som de upplever att jag förmedlar. Det kändes väldigt skönt att få det bekräftat, främst för att det i en bruksmiljö pratas en hel del ”skit”.

Angående empati så kommer vi till den stora ögonöppnaren. Sen jag började mitt nuvarande jobb har jag genomgått en ganska stor omställning. Jag har tidigare haft väldigt svårt att ta kontakt med nya personer, att till exempel ringa någon jag inte känner har varit väldigt stressande. Att jag ens fick ett exjobb var egentligen ett under. Jag var en riktig räddhare. Att göra något jag inte hade gjort förut över huvudtaget upplevde jag som jobbigt. När jag och E flyttade till Gävle kände vi ingen och då var jag tvungen att ta kontakt för att kunna ta mig någonstans. Jag vet att jag gruvade mig länge innan jag skulle ringa till något företag angående ett jobb och var tvungen att förbereda mig mentalt flera dagar i förväg. Jag läste igenom annonserna och försökte koppla dem till mig själv och komma på vilka frågor jag skulle ställa. Inget fel med det, men det tog tid för mig. När jag väl fick ett jobb var det en omtumlande period som väntade på mig. Varje dag fick jag kliva utanför min ”box”. Jag fick göra de sakerna som jag tidigare varit så nervös för att göra. För att jag skulle klara av det skapade jag min ”jobbpersona”, Liselott. Det var som jag gick in i en teaterroll när jag kom till jobbet. Som Liselott skulle jag vara den framåtgående och kontaktsökande personen, inte den som rör sig i bakgrunden.

Allt som tiden gått har denna jobbpersona tagit mer och mer överhand. Den har blivit mer som mitt vanliga tillstånd. När jag så fick göra de olika förberedande övningarna innan kursen, men även på kursen var mitt huvud kvar i mitt gamla jag, som L8. Genom de olika övningarna började det dock gå upp för mig. Jag är inte så som jag tror att jag är. Jag har utvecklats! Jag räds inte inför att göra det som jag tidigare tyckte var så ofantligt jobbigt, nu går de mer av bara farten.

Det återstår ett moment på kursen, att förankra en utvecklingsplan tillsammans med min chef och en av ledarna från kursen. Ganska svårt med tanke på var jag kokade ner min upplevelse av kursen till. Utfallen från tester och det jag trott om mig själv stämmer inte riktigt med verkligheten. Vad ska jag då sätta för mål? Jag vet ju inte riktigt var jag befinner mig just nu. Svårt. Det blir helt enkelt att gå igenom övningarna på egenhand och ta mig en funderare, vart ska jag styra kosan. Vad vill jag utveckla hos mig själv?

40 dagar
 
Utmaningen börjar närma sig halvtid. Jisses vad fort det har gått! Inte så mycket sockersug, men däremot en hunger för mango! Som synd är har de inte riktigt kommit i säsong, men det börjar närma sig.
 
Hittills har jag gjort ett undantag. Det inträffade på en trerätters på en kurs jag var iväg på. I övrigt har det gått bra att hålla mig på banan. Tror att det faktiskt går att hålla mig ända till påsk.
 
 
 
Ett tillägg som jag gjort tillåtet är hemmapoppade popcorn. Tänker att det inte är några konstigheter i dessa.