L8

Titlar

För någon dag sedan tittade jag på ett videoklipp av en person som jag följer på sociala medier. Det är en tjej som har inspirerat mig på många fronter och i just detta klipp pratade hon om ”labels”, eller på svenska titlar. Det är ett begrepp som fascinerar och inspirerar mig ganska mycket. Ofta när en ny person kommer in i ens närvaro är det lätt att ge den personen titlar som har med just de omständigheterna att göra. Träffar jag personen via jobbet, är det ofta jobbtiteln som förknippas med personen. Men vi är alla mycket mer komplicerade än så. Ibland kan jag för skojs skull tänka ut vad jag skulle skriva på ett eventuellt visitkort. Kanske civilingenjör, produktionsoptimerare, egenföretagare och skogsägare? Men det är bara en sida av myntet. Jag kan faktiskt även titulera mig jympaledare, MC-förare, sömmerska, fästmö, dotter, swinrunnare och hyresvärd. Att fundera över dessa titlar ger i alla fall mig en liten självförtroende boost när det i övrigt kan kännas lite motigt. Tänk vad mycket jag kan!

Att förknippa sig med en titel ger också upphov till gemenskap. En titel delad med någon annan kan vara en gemensam nämnare som startar konversationer, både med nya och gamla bekantskaper. Genom att förknippa mig med ett visst epitet kan olika sidor av mig utvecklas. För mig innebär vissa av titlarna att olika egenskaper hos mig får ta mer plats än andra. I rollen som produktionsoptimerare får jag vara professionell, problemlösare och beslutsfattare. I rollen som jympaledare får vara musikalisk, glad och arbeta med kroppen, medan jag som fästmö får vara galen, busig och kramig.  

Att förknippa sig med en titel behöver inte vara negativt, även om jag tycker att det är så de flesta diskussioner går. För mig innebär det självförtroende och insikten att vi alla har många sidor och expertiser. Vi kan alla vara duktiga på så många saker, inte bara en grej. Vi kan så mycket om helt olika saker och titlarna kan vara ett sätt att åskådliggöra det.

Just nu känner jag mig lite extra stolt över titlarna: Jympaledare och svampplockare, de två nyaste i min samling.

 

 
Höstpyssel

 

Jag tog mig friheten att rodda om bland alla ”måsten” denna vecka. Vårt eget hus har hamnat långt ned på prio-listan och nu kände jag att det var behövligt att prioritera om. Om inte annat för att jag behövde få utlopp för lite kreativitet. Första projektet, som kanske inte är så kreativt men välbehövligt, var att ge vår stackar hallonhäck lite kärlek. Det har växt till sig ordentligt och nu i somras blev den dessutom invaderad av rådjuren. Den har sett väldigt ledsen och nedgången ut, vilket har gnagt inom mig. När vi var i färd med att flytta in i huset berättade förra ägarinnan att det hennes ögonsten och att hon lade ner mycket tid på att hålla efter häcken. Jag har därför försökt att hålla häcken i trim, eftersom de åker igenom byn ibland.

 

Jag och sekatören gjorde därför sällskap och gick in i ”slacktar-mode”. Häcken tunnades ut och smalnades av ordentligt, ett riktigt lyft! Kan nu titta ut genom köksfönstret utan att skämmas. Det som återstår är att räta upp en av pinnarna som håller upp staketet, sen är häcken redo för vinter.

 
 

Så till den kreativa delen, att göra lite höstfint. Flera av blommorna inomhus har varit i behov av omplantering och nu fanns det äntligen tid. Flera krukor som legat och väntat på att få innehåll har nu fått komma fram i dagsljus och placerats ut. Sen hann jag även med att göra iordning ett höstarrangemang på farstukvisten och en krans till ytterdörren.

På nått vis känns allt lite lättare när det är fint hemma. Det är som att det går att slappna av på ett annat sätt. Bland det bästa som finns för att få bukt på spända axlar är för mig att plocka undan oordning hemma och om det hinns med, även damma och dammsuga.