L8

Ta vara på livet
 
 
 
Idag när jag tog den dagliga vändan på fb sprang jag på en lista med visdomsord som en äldre dag skrivit ner. Jag kom då ihåg att jag själv postade en sådan lista här på bloggen för några år sedan. Jag har lite problem att återfinna den, men till budskapet.
 
Visdomsorden som speciellt fastnade hos mig var: "oavsett hur du mår, klä på dig och dyk upp."
Sen jag läste de orden har jag försökt att verkligen skärpa till mig och jag tror faktiskt att jag gjort lite framsteg.
 
Jag och min nuvarande sambo träffades när vi båda var ganska unga (inte för att jag är så gammal nu heller) och det har nog påverkat mitt beteende ganska mycket. Det var i alla fall väldigt lätt att stanna hemma när förfesten övergick utgång. Slippa piffa till sig, slippa komma hem sent och slippa bekymren med hur man skulle ta sig hem efteråt. Det negativa övervägde ofta och jag stannade således hemma.
 
Men efter att ha läst visdomsorden fick jag mig en tankeställare. Hur kul är det egentligen att stanna hemma? Jag kan inte vänta med att skapa mig minnen och vänner tills jag är gammal. Jag måste börja nu, på en gång. Även om det är motigt så är det just det "att hänga på" som ger de bästa historierna och vem vet vad som kan hända? 
 
 
Jag märker att de senaste gångerna då huvudet har sagt "stanna hemma" och jag följt med ut har varit fantastiskt trevliga och inte ett dugg jobbiga. De har någon gång även gett upphov till någon historia som nu brukar berättas i kompisgänget. Tex när jag träffade ett par lirare iförda guldkedja på Harrys eller när jag fick vara med och arrangera ett öl-blidtest för sambons kollegor. Eller när jag och sambon med en dags varsel blev anmälda till att cykla mellan sälen och mora.
 
Sluta säg nej och häng på istället. Stanna hemma finns det gott om tid till sen!
 
Iiiiii!
 
Till helgen vankas det midsommar, men också ett styrkeprov. Som ett genrep till Vansbro ska jag på söndag genomföra Runn Open Water, ett lopp som är 2500m långt. Jag känner mig väldigt taggad men också lite nervös. 
 
Vädret och en inflyttning har inte riktigt gjort att simträningen fått första prioritet. När jag för några dagar sedan tänkte ge mig på ett första dopp märkte jag att stället jag brukar simma på var stängt. Det pågår att vägbygge strax utanför och tydligen vill de hålla badplatsen stängd under tiden. Så jag har alltså fått leta efter ett nytt simställe.
 
I dag tog jag bilen till Sandviken i förhoppningen om lite simlycka.
 
Lite ruggit väder, men helt okej för en simtur. Det bästa med badstället, Storsjön är att vattendjupet är i brösthöjd över ett stort område. Så det går alltid att sätta ner fötterna om det känns konstigt , i och med att jag var ute själv och simmade är det en väldig trygghet.
 
Jag har alltid tyckt om att vara i vatten. Under sommarloven var jag oftast mer blöt än torr och jag älskade det. Kanske är det därför som jag gillar att simträna lite extra. Men konstigt nog var det först för tre år sedan som jag tog mina första crawltag. Innan har det mest handlat om att hålla andan och hämta saker på botten som gällt. Men i och med mina klassikerdrömmar så tyckte jag att crawl var ett måste. 
 
Sen ska jag erkänna att det krävts väldigt mycket träning att lära mig crawl. Speciellt att få till andningen har krävt otal längder och simmande tvärs över sjön i Älvdalen. Men de små framstegen har gett ett driv att bli bättre och att åter få leka vattendjur har inte varit helt fel! Jag känner mig som en riktig säl, smidig i vattnet men lite klumpig på land.
 
 
Midsommartider
 
Det är verkligen nu allt är som vackrast ute.Blommorna håller precis på att slå ut och allt är grönt och prunkande. 
 
 
Till och med hemma i trädgården tycker blommorna att det är skoj att stå i blomm. 
 
 
Eftersom jag och sambon i år har bestämt oss för att bjudan in nära och kära till huset så har det under senaste veckan varit febril aktivitet inne i huset. Alla kartonger ska veck och allt måste ställas i ordning. För några dagar sedan när jag var i full gång med uppplockandet av saker inne i vardagsrummet, ser jag att något som rör sig i köket. Det är grannkatten som smygit sig in via bakdörren som jag glömt att stänga. Jag tar ett steg mot köket och då märker han att jag sett honom (han heter Linus). Förskräckelsen visar sig i hans ögon och det blir en katt och råtta lek oss emellan. Jag stänger dörrar och jag jagar honom fram och tillbaka innan han till slut fattar att han ska ut genom ytterdörren. Nu du! Det är bra att de är på gården och kanske tar en råtta eller två, men in i huset är det bäst att han håller sig ifrån!