L8

Summering -2015
 
Så börjar 2015 att lida mot sitt slut. Ett år som innehållit en hel del minnesvärda hållpunkter, både positiva och negativa.  
 
Året började starkt med skid-VM. Det får inte missas när den är nästan på hemmaplan. Damerna levererade och vad jag kommer ihåg var rösten ganska rosslig när vi tog oss till bilen på eftermiddagen. 
 
Jag gick från att bara leda Junior på friskis till att även leda Knatte, Familjejympa och Kalas. Vilket kan summeras till att det inte var så himla farligt att jympa med barn (även om de kan vara väldigt påfrestande vid vissa tillfällen). 
 
Jag och sambon spontancyklade vasaloppsleden arrangerat att Jörgens livslopp. Riktigt skoj upplevelse och det kommer nog att göras igen.
 
Och nu kommer vi till den största händelsen 2015. Jag och E köpte ett hus. Fatta! Ett hus! Jag är fortfarande ganska överväldigad över detta. Även om jag kände mig hemma från första stund då jag kom innanför dörren så har det nästan känts lite för bra för att vara sant. Men det är vårt, vårt aldeles egna paradis. 
 
Det har blivit både ett legendarisk midsommarfirande och ett riktigt lyckat kräftkalas hittills. 
 
I slutet av sommaren blev det ett Vansbrosim och denna gång lite annorlunda än vanligt. Denna gång var nämligen sambon med och simmade!
 
Några turer till Älvdalen och sen en finfin resa till Finnland. Sen ett simmläger med vår nybildade klubb "Simmsällskapet Tre Vänner".
 
Sen en massa saker till...
 
Men det mindre positiva som verkligen genomsyrat 2015 har varit min sjuka pappa. Det hela började i våras, med flera operationer och har sen under hösten följts av behandlingar under hösten. Det har blivit mycket pendlande fram och tillbaka, blandat med oro och för mig även förnekelse. Det var inte förän i början av hösten som jag kunde börja greppa vad som hände och hur illa det var. Detta kommer nog att fortsätta in i nästa år, men förhoppningsvis ska vi kunna vara på bättringsvägen. 
 
Så vad väntar 2016? Det jag kan säga säkert är att jag kommer försöka ta vara på mina dagar bättre. Ingen dag ska passera bara för att jag ska ta mig till nästa. Under hösten har jag haft en del såda dagar och jag märker att jag blir så fantastiskt frustrerad då dessa dagar passerar. Varje dag måste innehålla något som känns viktigt. Det behöver inte vara något stort. Men dagen får inte bara försvinna.
 
                                                                                Gott Nytt År!
 
 
 
Den Största utmaningen
 
Dan före dan före doppare dan. Eller hur det nu ska sägas? Julen knackar snart på dörren och den kommer inte att bli som vanligt, för jag kommer fira den hemma i huset! Det känns fantastiskt konstigt. På julen ska man ju åka till föräldrarna inte tvärt om. Den stora anledningen till rokaden är att jag måste jobba på julafton. Så för att jag inte ska behöva spendera den själv kommer sambons fina familj och gör oss sällskap. Det ska bli så mysigt, med undantag av jobbet förstås. Julgranen står i foten och väntar på att få komma in, knäcken och lussekatterna är redo och klapparna väntar på att få komma till sin tilltänkta ägare. Det enda som kanske lyser med sin frånvaro är vörtbrödet, men den historien får min kära sambo berätta själv <3. (fråga honom gärna :P)
 
Så till utmaningen. Troligtvis en av de mest utmanande jag tagit mig ann hittills. Jag kände att jag behövde en lite spark i baken, något nytt att bita i och som jag måste förbereda mig inför för att klara av.
 
Jag och min fina kompis J har anmält oss till Stora Stöten Swimrun. 
 
Det kan nog inte misstas att jag känt mig inspirerade av Rotan och E, två av mina kompisar, även om de är i en liga för sig. Men eftersom jag nu känner att simningen går så bra och det är bland det roligaste jag vet, kändes det som en naturlig fortsättning. Loppet är 2,2 mil långt varav 3,1km är simning och följer vattnets väg till gruvan i Falun. Ett långt lopp, men jag borde kunna klara det. Det som jag ser som den Stora utmanignen i det hela är att jag ska genomföra loppet med J. J är en ganska duktig löpare, vilket lägger lite press på att jag måste lägga i nästa växel. Vi gör det självklart som ett team och vi kommer att anpassa oss till varandra. Men jag skulle tycka att det var så fantstiskt skoj om vi kunde göra det på hyfsat samma nivå. Träningen är påbörjad och/men eftersom det är löpning jag måste bli bättre på gäller det att lägga upp en bra strategi. Löpning är svårt och det gäller att inte göra illa sig under resans gång. Loppet går av stapeln 13 augusti, vilket ändå ger ganska bra med tid att öva och träna.
 
 
Sen får vi inte glömma ett Öppet Spår där emellan, vilket inte heller görs i en axelryckning. Snön har lyst med sin frånvaro men jag har fått några mil på konstsnö. Så fram till den riktiga varan behagar komma, eller att minusgraderna infinner sig får det bli gym och löpning på schemat. 
 
En födelsedagshelg
 
Äntligen dags för födelsedag! Även om det inte närmelsevis känns lika magiskt längre, så tycker jag ändå att det är lite roligt att fylla år.
 
I torsdags hade jag bestämt att det var kvällen då jag och sambon skulle fira. Vi tog längdskidorna under armen och begav oss till Högbo. Där var det en s.k. eldkväll. Vi började i längdskidspåret där vi även fick sällskap av en längdskidklubb som kvällen till ära klätt ut sig till lucior och tomtar. Riktigt mysigt, då vi stakade oss fram i marschallernas sken. Därefter bjöds det på glögg medan vi traskade mot dusch och bastu. Ren och varm gav vi oss ut på upptäcktsfärd i Högbo. Marschaller överrallt och mysstämningen kändes på topp. Det hela avslutades med en kålbulla sittandes på en renfäll. 
 
 
På fredagen bar det efter avslutad jobbdag av till Lindvallen och snowboardpremiär!
 
 
Inte fantastiskt mycket snö, men de fick duga. Det blev en hel del åk ändå och brädan kändes som den skulle. Men det är alltid lika jobbigt att vänja sig med att ha fötterna instängda i kängorna. Trots ömma fötter och kramp i vaderna blev det åkning båda lördag och söndag. Får hoppas att de hinner vänja sig lite mer i år, för det kan tänkas att det vank