L8

 

För några veckor sedan fick jag äntligen med mig pappas sambo till juristen för att göra klart det administrativa. Vi fick också hjälp med att skriva ner en överrenskommelse över hur hon ska disponera huset i aspeboda. Det satt långt inne och juristen fick vara väldigt drivande i frågan, men tillslut så kunde jag få ett klart besked på även det.

 

Efter mötet var jag och Emanuel tvugna att åka tillbaka till Gävle medan sambo blev kvar i huset. En vecka senare fick jag ett sms från henne där jag fick veta att hon nu var utstädad ur huset och lämnat ifrån sig sin nyckel. Jag kunde knappt tro mina ögon när jag läste det. 

 

Jag är nu i pappas hus och hon har faktiskt plockat ihop sina pinaler och lämnat huset. Jag kan knappt tro det. Hon är borta. Allt har fram till nu handlat om henne och hon har dragit så mycket energi från mig. Det har varit så många turer hit och dit utan klara besked från henne. Men nu är hon borta. Äntligen kan jag börja tänka på pappa. Han har fått stått tillbaka fram till nu. Men nu äntligen pappa, nu ska jag tänka på dig!