L8

Vi hade beslutat att göra om de två stenarna, en ståendes och en liggandes som redan fanns på graven och försöka få ihop det till en ståendes. Men vad ska det stå på? Vilka kommer att vilja ligga i graven? Ska det finnas plats för deras namn på stenen? I mina tankar har jag bara funderat på om jag vill ligga vid en gravsten eller i en minneslund och om jag vill bli kremerad eller inte. Inte sjutton har jag funderat på hur stenen ska se ut. Vilket typsnitt, placering av texten, namn och hur ska datumen eller årtalen stå? Ingen aning.

Väl hemma i Gävle blev det ett ”first” för mig och sambon. Vi pratade om hur vi hade tänkt oss efter att vi andats våra sista andetag. Ett ämne som jag ännu inte kommit på att fråga sambon om. Även om det inte blev något revolutionerande utfall kändes det bra att fundera tillsammans om det.

Ett annat ämne som lätt kan dyka upp i samband med ämnet ovan är vad som egentligen händer efter att vi slutar att andas. Det enda som egentligen går att säga är att det är ytterst oklart. För dig som hittat din frälsning inom någon religion har säkert ett svar och förhoppningsvis ett sådant som gör dig trygg med döden. Jag och pappa pratade en del om vad vi trodde på rörande högre makter. Pappa pratade om att han trodde att det fanns någon ”högre makt” och beroende på hur bra du var som medmänniska under ditt liv skulle ligga till grund för hur du togs emot på den andra sidan.  Han ville inte namnge det han trodde på, han sa mer att han hade sin egen tro.  Vi tänkte båda att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” var en bra livsfilosofi, så vi kom ganska bra överrens vid dessa samtal.

En sak efter att pappa gick bort och som jag inte känt lika påtagligt för innan är själen. Pappas kropp var den första döda kroppen som jag varit i samma rum som och det är nog därför som jag inte kunnat bestämma vad jag trott. Det jag kände tydligt när pappa slutade andas av att själen, eller jag kanske ska säga pappas ande, verkligen lämnade kroppen. Det var så påtagligt att det bara var ett tomt skal som låg kvar på sjukhussängen. Jag tror det är därför som jag har så svårt att föreställa mig att pappa skulle finnas på kyrkogården där kroppen är begravd. Jag tror att anden tar vägen någon annanstans, nu när den är fri från sitt skal.