L8

 

Känslorna svalla upp och ner. I förra veckan fick jag mindre positiva nyheter och jag försöker nu greppa vad det hela innebär. 

 

För att få stöd tog jag och min allra bästa vän en promenad under gårdagen. Hon har varit med om en liknande situation och det kändes så skönt att ha henne vid min sida en stund. 

 

Vi pratade om att det känns som att livet både går väldigt fort, men samtidigt väldigt sakta när det händer något omtumlande. Tillsammans med de som man måste vara stark, händer det mycket och känslorna och intrycken går på högvarv. Men i övriga världen går allt sin lilla gång. Det känns både skönt och väldigt jobbigt att gå där emellan. Berg och dalbanan är fortfarande med i bakhuvudet samtidigt som jag rättar in mig i ordningen i verkligheten där allt är som vanligt.

 

Även om jag inte är riktigt kry efter min långdragna förkylning, så tog jag cykeln till jobbet i morse. Det var ett skönt avbrott att bara få trampa och se vägen passera under hjulen. Det är bra att nått är som vanligt när det snurrar på annat håll, annars kan det nog bli lätt att råka ut för åksjuka. Det går mer och mer upp för mig att det kommer bli en tung tid framöver, men jag ska verkligen göra mitt yttersta för att smitta av mig av positiv energi och styrka. Det kommer gå bra, det finns inget annat.