L8

 

Innan helgen fick jag ett mail från ett företag som sett min jobbprofil ute på nätet och var intresserade av ett möte. Jag hade visserligen redan fått ett annat jobberbjudande men jag tänke att det kan ju inte vara fel att se om gräset är grönare på andra sidan. Jag hade ännu inte skrivit på något kontrakt, så varför inte? 

 

Igår var jag därför iväg på intervju hos ett väldigt anonymt men spännande företag som levererar och utvecklar en produkt till polis och trafikmyndighet. Det var ett väldigt trevligt möte och det ledde självklart till beslutsångest från min sida. Jag pallrade mig hem för att tänka på saken och det var verkligen ingen lätt match.

 

 

Vad är det jag tycker är viktigt med det arbete som jag ska jobba med? Från mitt senaste jobb vet jag i alla fall några saker som jag inte vill ska upprepas igen: Dålig introduktion, bortglömd av chefen och brist på arbetskamrater. Under året blev jag verkligen medveten om hur viktigt det är att mötas av ett hej eller ett lunchsällskap och att jobbet går så mycket lättare om det finns en plan för hur jag ska komma in i arbetet. Visst är jag en väldigt positiv person och brukar inte bli nedslagen över motgånger, men denna gången kände jag mig i början väldigt utelämnad. Det var väldigt stressande och gjorde att jag hade svårt att slappna av när jag kom hem. Jag kunde vakna mitt i natten och komma på 10 saker som jag inte fick glömma tills morgondagen, vilket ledde till att jag antingen låg vaken en stund för att memorera eller så gick jag upp och skrev ner det i ett block. Visst känner jag mig stolt över att jag tacklade situationen, men det var ingen rolig resa som sporrade mig utan kändes snarare som en överlevnadsstrategi. 

 

Så i valet och kvalet får jag utgå från det jag tycker är viktigt och vilken riktning jag vill ta. Fast samtidigt känner jag, när jag sitter med de olika för- och nackdelarna att jag egentligen inte behöver fundera. Jag vet ju egentligen vad jag vill. Jag vet vad jag ska välja. Hej Produktionsoptimerare!