MENY
Hörre ni, det händer ju faktiskt en hel del bra saker också just nu! De stora stenarna kring pappa har jag kunnat bocka av förra veckan, så nu har äntligen huvudet kunnat få lite annat att tänka på. Träningen är i full gång inför swimrunn-racet i slutet av sommaren och i förra veckan fick jag tillfälle att testa om jag kommit någon vart. Visst har jag inte kunnat lägga så mycket tid som kanske behövs, men jag försöker ta chansen när tillfälle ges. Jag var således nu anmäld till tjejruset, ett lopp på 5km i Falun. Inget långlopp, men jag ser det som ett tillfälle att pressa mig själv att spring lite fortare än vad jag annars gör.
Vädret var bra och jag kände mig väldigt taggad. Benen kändes okej och det var bara att löpa på. Jag tog rygg på en kvinna som sprang i ett väldigt bra tempo, lite fortare än vad jag själv brukar hålla. Sen var det bara att hålla i. Tiden stannade på 25 min plus några sekunder. Wow! Så fort har jag aldrig sprungit! Jag vet att tiden måste ner ytterligare innan sommaren är slut, men för nu är jag nöjd.
Det som återstår att jobba med i sommar är backintervallet och mina hjärnspöken. Jag mäsker att jag orkar mycket mer än vad huvudet tycker. De är allt som oftast inställd på ett lugn och vilsamt tempo, ett sådant där jag kan prata samtidigt som jag joggar fram. Men för att komma dit jag vill måste det bli upp till kamp. Hittills har jag lagt upp träningen med en blandning av korta och långa sträckor med inslag av intervaller. På de kortare sträckorna försöker jag hålla ett högre tempo och tänka på tekniken. Men attans vad lätt det är att glida tillbaka i det vanliga lunket! Jag och mina hjärnspöken har mycket att göra upp om, för jag ska bli bättre på det här.
amo
Starkt jobbat!
25 minuter är en superbra tid!!!
1