L8

I dag är dagen då kvinnorna för i världen fick ta sitt öde i egna händer, de fick nämligen fria till den man de ville gifta sig med. Under resten av året var det mannens uppgift att fria till damen och visserligen kunde detta uppmuntras av kvinnan, men det var ändå mannen som gick göra slag i sak. 

Just det här med frierier var en ganska omtalad sak då jag gick på Sätergläntan. Förr, i bondesamhället, var det ganska svårt att få kontakt med en partner. Familjerna levde inte i städer utan på sin gård och en av de få anledningarna till att lämna gården var för att gå till kyrkan. Om du var ungmö var du tilldelad att ta boskapet till fäbon över sommarnen och behövde då inte gå till kyrkan. Så tillfällena då ynglingar i trakten fick träffa flickor var ganska få. Så då en man såg en kvinna han trodde skulle bli ett bra kap gav han henne en friargåva. Detta var ett föremål som flickan, om hon tog emot den, visade att det fanns intresse. Om hon inte tog den var det bara för mannen att leta efter en ny flicka.

Friargåvan var ofta något som mannen lagt ned sin hantverksskicklighet i och som visade att han var händig och bra att ha på gården. Många gjorde skedar som var rikligt utsmyckade och mycket vackra. Skeden placerades sedan i mannens bröstficka och på så sätt kunde flickorna se hur duktig har var. Men det gjordes även föremål som flickorna hade mer nytta av, så som rockhuvuden eller hjälpmedel för att bereda lin.

Mycket tänkvärt då vi ser till dagen friande....