L8

Tiden börjar verkligen flyga iväg.

 

Första tiden hemma gick ganska långsamt och jag förstod inte hur jag skulle klara av att vara hemma ända tills ivår. Dagarna gick sakta och jag kände mig ganska instängd och isolerad. Mycket berode på att det var svårt för mig att ta mig från huset. Det lilla barnet tyckte under sina första 3 månader inte om att ligga i vagnen. Vi gjorde tappra försök, men jag kom kanske 5min från huset innan det var skrik och panik. Det har som tur är gått bättre och bättre. Det var också till en början läskigt att åka bil själv med henne. Men även det har vi blivit bättre på. 

 

Vi har sakta tagit stapplande steg och testat oss fram. Ibland har våra små äventyr gått galant och ibland har vi fått vända om och åka hem igen då bäbisen blivit på tok för ledsen. 

 

Sen tre veckor tillbaka går vi på både babysim och mammaträning. Det har oftast gått bra, om inte annat känner jag mig tyggare i att vi klarar av det. 

 

Det som jag uppskattar med att den lilla blir äldre är att tålamodet utvecklas. Det blir inte längre panikläge på en gång, utan hon kan faktiskt klara av att stå ut några minuter innan hon blir onöjd. 

 

Eftersom vi nu kan fylla dagarna med lite aktiviteter och träffa andra människor har dagarna verkligen börjat gå riktigt fort. Jag börjar förstå vad alla pratar om när de säger att jag ska försöka njuta av hennes första tid, för det går så snabbt förbi. 

 

Denna veckan har hon somnat i sin egen säng på nätterna (och inte i min famn som tidigare) vilket också inneburit att jag kan somnaom redan en halvtimme efter matning, istället för mellan 1-1,5 timmar. Att jag på grund av detta känner mig piggare är en bidragande faktor till att jag faktiskt känner att jag kan njuta av tiden hemma. Nu börjar det nästan istället kännas som att tiden är knapp och att jag väldigt snart ska läma över stafettpinnen till maken. Nu gäller det att göra det mesta av tiden som jag får vara hemma och busa med fröken!