L8

 

.... eller hur var det Herr Uggla skrev om löningsdagen? Om inte annat är det så jag känner mig. Efter att ha varit inkomstlös sedan juni så är denna löningsdagen riktigt efterlängtad. Men jag är ändå ganska förvånad att jag klarat mig utan ekonomiska bekymmer så pass länge och det var ännu inte riktigt kris än.

 

Tror att det hela grundar sig i mitt förhållande till pengar. Generellt sett är jag ganska rädd för att spendera de slantar jag samlat ihop. Ibland kommer självklart andan på och jag öppnar plånboken med stor iver, men oftast är jag mycket för att titta och fundera. Gå omkring och sukta efter saker men sedan ångra mig och lägga tillbaka det på hyllan. Jag är en expert på att se något jag tycker om ta det under armen och använda som sällskap fram tills att det är dags att lämna affären. Då går jag tillbaka med prylen och lämnar affären ensam. Undrar om jag gör så för att få lite sällskap?

 

Att sedan gå till mataffären har blivit en ny upplevelse. För att införskaffa några extra vuxenpoäng är jag nu en van användare av skanner. Vilket har varit både en bra och dålig upplevelse. Bra på så vis att jag har bättre koll på vad saker kostar och att det är så skoj att "blippa" varorna. Men dåligt på så vis att jag ser slutsumman på kalaset. Jag vet inte hur många gånger jag betalat ut mig från butiken innan jag fått allt jag ska ha eftersom jag tycker att jag inte ska handla mat för SÅ DÄR mycket pengar. 

 

Även om det kan låta dumsnålt så tror jag ändå att jag föredrar mitt konstigt snåla beteende framför att låta pengarna rinna mellan fingrarna. 

 

Appråpå mat, en bild på dagens våffla! Istället för sylt, som är bannlyst ett tag till så toppades våfflan med banan och päron, nom nom!