L8

Det ”lilla” vita

 

Jag berättade i ett tidigare inlägg om min vision, en folkdräktsinspirerad vit kreation, som jag ville bära på min bröllopsdag. Men hur gick det?

Jag ska lugna dina nerver på en gång, det gick! Inte helt smärtfritt, men det gick!

Till att börja med kom inte tygen som jag beställt och jag var tvungen att hitta en annan lösning. Efter en del letande fick jag nöja mig med utbudet i den lokala tygbutiken. Sen blev det en hel del sprättande när tygen väl kom på plats. Både för att det inte blev som själv tänkt och för att jag tänkte fel (det är inte helt lätt att sy i ett par ärmar!).

Jag hann i alla fall med en klänning, en särk och en jacka.

Klänningen är i vit vadmal kantad med ett jaquardband i blått och silver. Fodret inuti är från en gammal madrass som jag tagit vara på. Skulle tro att den är från sekelskiftet då den var fylld med hästtagel. Framtill är isydda hyskar som snöras samman med ett blått band. Jag var först inne på att klänningen skulle kantas med gröna detaljer, men urvalet på blåa ting var bra mycket bredare. Sen är det sambons/ makens favorit färg.

Särken är i vitt linnetyg. Till att börja med hade jag tänkt att särken skulle bibehålla sin vita färg och att broderier på kval och krage skulle vara i blå linnetråd. Men när jag provade klänningen och särken ihop gick de vita nyanserna inte ihop. Men hjärta i halsgropen stoppade jag in särken med en påse tygfärg i tvättmaskinen. Tänk om det inte blev bra? Särken som jag spenderat väldigt många timmar att brodera, skulle allt arbete nu bli bortkastat? Det var fyra långa timmars väntande. Spänningen var olidlig när det var dags att öppna tvättmaskinsdörren. Det såg lovande ut. Särken hade nu en mörkblå färg, som förhoppningsvis passade med de broderade banden på klänningen. Upp för tork och invänta färgskiftning. Resultatet får du avgöra själv.

Med två veckor tillgodo gav jag mig i kast med att försöka få klart en jacka. Det fanns en plan b, men för att min vision skulle bli fulländad ville jag få till min egen jacka. Modellen jag var ute efter skulle sluta i midjan så fallet på klänningen syntes.

Liksom de övriga plaggen har jag själv arbetat fram mönstren, både genom känsla och provning. Det tar lite tid och kan vara svårt att få till då det inte är helt enkelt att nåla på sig själv. Efter en del fel och sprättande hann jag tillslut få klart även jackan eller tröjan som det brukar heta då det är till en dräkt. Sammanlagt skulle jag tro att det gått åt runt 100 timmar.

 
 
 
Nöjd? Det är jag.
 

 

Karin

Du var fantastiskt fin Lotta! 💙

Ann-Mari

Som en vintersaga! Otroligt vacker! Du OCH dina kreationer! Man häpnar av din skicklighet!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress