Ann-Mari
Intressanta tankar Lotta!
Sånt där tänker jag också jättemycket på och särskilt efter att mormor försvann. För när försvinner man egentligen? När slutar man finnas?
Både mormor, morfar och farmor finns fortfarande för mig, vill jag hävda. Utan att ha någon religion i ryggen för den tanken.
De kan fortfarande få mig att skratta, gråta och bli imponerad och förundrad. Alltså påverkar de mig fortfarande ytterst påtagligt. Jag kan väl inte bli så påverkad av någon som inte finns?
Så jag tror att så länge du finns i minnet hos någon som du påverkat så finns du. I någon mening i alla fall.
Kram!
1