L8

Jag har länge funderat på om jag egentligen skulle skrivit mer om detta ämne, men orden och orken har inte räckt till. Oftast skriver jag om positiva händelser och observationer, det känns lättast. Men livet består inte bara av positivt. Det finns en hel del jobbigt och negativt, som också behöver utrymme. Så för att hjälpa mig själv på traven att försöka förstå det overkliga tänker jag dela med mig och du är välkommen att läsa. 

Under ungefär två års tid har min pappa kämpat mot cancer. Det har varit operationer, strålningsbehandlingar och mediciner. Men jag har alltid förväntat mig att han efter en tid ska bli frisk, eller i alla fall så kry att han kan ta sig ann ett liv som pensionär. För någon månad sedan började det gå upp för mig att så inte skulle bli fallet. Han tycktes inte bli bättre och cancern blev bara mer och mer aggresiv. Jag var tvungen att försöka greppa att pappa bara hade en begränsad tid kvar med mig. Men det var fantastiskt svårt. Det sista som överger en är hoppet. Och jag hoppades så innerligt gärna att pappa skulle bli bra igen. Det fanns så mycket kvar han skulle göra och som jag ville uppleva med honom. 

Den 13 mars var jag påväg i bilen till Pappa när telefonen ringde. Det var min faster som berättade att ambulansen var på väg och att pappa blivit mycket sämre. Vi tog oss till sjukhuset och efter en lång väntan blev vi inlagda på avdelningen. Jag kommer så väl ihåg när läkaren kom och skulle prata med pappa, och det enda pappa kunde säga var "Jag orkar inte mer". Pappa fick smärtstillande och somnade gott. Det märktes dock att han hade väldigt ont i kroppen och knappt kunde röra sig. Vi åkte alla hem på kvällen för att komma tillbaka nästa morgon. Jag hoppades så innerligt att pappa skulle blivit lite bättre under natten, men så var det inte. Dagen spenderades sittandes vid sängkanten hållandes pappas hand. Det kände så overkligt. Jag bara väntade på att han skulle vakna upp, skaka lite på sig och säga att "nu går vi hem". 

På kvällen den 14 mars orkade pappa inte mer utan somnade in. Han blev 62 år och 361 dagar gammal. Han var skogsmaskinförare, en riktigt duktig sowboard åkare, MC-åkare och världens bästa pappa.