L8

Summering -2015
 
Så börjar 2015 att lida mot sitt slut. Ett år som innehållit en hel del minnesvärda hållpunkter, både positiva och negativa.  
 
Året började starkt med skid-VM. Det får inte missas när den är nästan på hemmaplan. Damerna levererade och vad jag kommer ihåg var rösten ganska rosslig när vi tog oss till bilen på eftermiddagen. 
 
Jag gick från att bara leda Junior på friskis till att även leda Knatte, Familjejympa och Kalas. Vilket kan summeras till att det inte var så himla farligt att jympa med barn (även om de kan vara väldigt påfrestande vid vissa tillfällen). 
 
Jag och sambon spontancyklade vasaloppsleden arrangerat att Jörgens livslopp. Riktigt skoj upplevelse och det kommer nog att göras igen.
 
Och nu kommer vi till den största händelsen 2015. Jag och E köpte ett hus. Fatta! Ett hus! Jag är fortfarande ganska överväldigad över detta. Även om jag kände mig hemma från första stund då jag kom innanför dörren så har det nästan känts lite för bra för att vara sant. Men det är vårt, vårt aldeles egna paradis. 
 
Det har blivit både ett legendarisk midsommarfirande och ett riktigt lyckat kräftkalas hittills. 
 
I slutet av sommaren blev det ett Vansbrosim och denna gång lite annorlunda än vanligt. Denna gång var nämligen sambon med och simmade!
 
Några turer till Älvdalen och sen en finfin resa till Finnland. Sen ett simmläger med vår nybildade klubb "Simmsällskapet Tre Vänner".
 
Sen en massa saker till...
 
Men det mindre positiva som verkligen genomsyrat 2015 har varit min sjuka pappa. Det hela började i våras, med flera operationer och har sen under hösten följts av behandlingar under hösten. Det har blivit mycket pendlande fram och tillbaka, blandat med oro och för mig även förnekelse. Det var inte förän i början av hösten som jag kunde börja greppa vad som hände och hur illa det var. Detta kommer nog att fortsätta in i nästa år, men förhoppningsvis ska vi kunna vara på bättringsvägen. 
 
Så vad väntar 2016? Det jag kan säga säkert är att jag kommer försöka ta vara på mina dagar bättre. Ingen dag ska passera bara för att jag ska ta mig till nästa. Under hösten har jag haft en del såda dagar och jag märker att jag blir så fantastiskt frustrerad då dessa dagar passerar. Varje dag måste innehålla något som känns viktigt. Det behöver inte vara något stort. Men dagen får inte bara försvinna.
 
                                                                                Gott Nytt År!
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress