L8

Tacksamhet
 
Det är nästan så jag börjar tro på högre makter. Sen i december har händelser inträffat som är en direkt följd av drömmar och funderingar som jag börjat uttrycka högt. Luddigt? Låt mig förklara. 
 
I december fyllde jag 30. I samband med födelsedagen hamnade jag i en svacka och de eviga frågorna dök upp i mitt huvud och ställde till med oreda. Är det dags att byta jobb? Vad ska jag göra då i så fall? Är jag lycklig? VAd ska jag göra för att verkligen känna mig lycklig? Är jag nöjd med min tillvara?... Ja, du vet de frågorna. Jag kände mig frustrerad och rantade runt i tankarna tillsammans med maken.
 
Ungefär en vecka efter detta blir jag erbjuden att byta jobb tillfälligt då en ingenjör på en annan avdelning ska gå hem på mammaledighet. Jag tackar ja och tänker att blir roligt med lite byte av arbetsuppgifter. Detta innebar att jag även övergår till att jobba dagtid i stället för skift. Ett samtal till Friskis att jag inte kommer leda dagtidspass till hösten. Bollen sätts i rullning och förberedelserna kunde sättas igång. 
 
På Friskis kom de fram till att jag till hösten kommer att få leda en högre intensitet, Medel. Vilket varit mitt absoluta mål sen jag ansökte om att bli ledare. Lycka!
 
I maj började jag dessutom det nya jobbet som ingenjör. Efter ungefär en vecka på tjänsten fick jag reda på att den nu mammalediga ingenjören inte kommer tillbaka till tjänsten, utan fått ett nytt jobb på en annan avdelning. Jag såg då möjligheten att stanna kvar om det visar sig att jag trivs. Någon vecka efter det blir jag uppkallad till chefens chef. Nu blir jag erbjuden att bli ingenjör tänkte jag!
 
Infinner mig på dennes kontor, men blir inte erbjuden jobbet som ingejör. Jag får då veta att min nya närmaste chef sagt upp sig och han erbjuder mig den nu lediga tjänsten som sektionschef. VA? Det var inte riktigt det jag hade väntat mig och kände mig ganska paff. 
 
Efter flera turer både hemma och med utvalda kollegor på jobbet beslutade jag mig för att tacka nej, men stannar gärna kvar som ingenjör. Ett beslut som jag var tvungen att motivera och säga nej till tre gånger. Det var tufft eftersom jag har väldigt svårt att säga nej. Jag är helt klar på varför jag tackar nej, men när jag väl måste motivera det blir jag helt blank och glömmer helt vad jag ska säga. Vilket kanske uppfattas som ett tvekande? Tillslut fattade de vinken och jag har nu istället blivit erbjuden ingenjörstjänsten. 
 
Det mest smickrande efter att jag tackat nej var att flera av mina nya kollegor oberoende av varandra (som inte visste om att jag fått erbjudandet) frågat om jag inte skulle söka tjänsten som sektionschef. 
 
Jag känner mig så otroligt tacksam över att ha så många fina kollegor runt omkring mig!
 
Så tillbaka till universum. Min lilla svacka har verkligen fått svar på tal. Jobbbyten har blivit en realitet och än så länge känns det väldigt lyckat. Jag har fått börja leda den träningsform som jag längtat efter länge och som fyller mig med  glädje. Jag har fått nya kollegor på jobbet som jag till och med börjat umgås med på fritiden. Jag börjar tro att drömmar som uttalas högt har en större chans att infrias än de vi håller för oss själva.
 
Jag känner mig i alla fall så otroligt tacksam över hur mitt år utvecklats. 
Ann-Mari

Stort och varmt grattis till allt Lotta! Det är dig så väl värd! Massor av kramar!!!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress