MENY
Semestern har äntligen kickat igång! Efterlängtade och behövliga dagar av icke-jobb står nu på schemat i hela tre veckor framöver.
Som första anhalt blev lördagens Vansbrosim. Jag var taggad, men mest orolig för min kära sambo. Han är inte särskillt duktig på att simma och han har inte tagit sig tid att träna ordentligt. Allt fokus kände jag mer låg i hans prestation än min. Så det var med ett litet sting av dåligt samvete som jag gav mig in i mitt lopp.
Vattnet var varmt, mellan 18-19C, så det var nästan så att våtdräkten fick åka av. Men det kändes tryggt att låta den sitta på, det ger lite extra flyt hjälp. Mitt främsta mål för de 3000 metrarna var att simma crawl hela sträckan. Eftersom jag inte är tillräckligt snabb för att få starta i en seedad grupp blev det att försöka ta mig långt fram i gruppen så att jag inte behövde trängas allt för mycket.
Startskottet gick och så börjar färden. Det blir ingen rak sträcka utan jag får kryssa mellan de andra simmarna, efter 700 m stöter jag ihop med den första mössan från gruppen innan. Det bådar gott. En önskan är att jag ska klara min under förgående 3000m-lopps tid, 1h 4 min. Simningen känns bra, men eftersom det är en hel del kryssan de glömmer jag helt bort att hålla koll på distansmarkeringarna. Helt plötsligt märkar jag att det är dags att vända uppströms. Redan? Jag har mycket krafter kvar i kroppen och försöker därför öka tempot något. Men det är en hel del simmare ivägen, jag lägger mig mer mot mitten och lyckas simma om en hel del.
På målrakan tittar jag upp och ser klockan ovanför målplanakan. Jag måste skynda mig. Mål! 58minuter och den gamla tiden är ett minne blott.
Det kändes bra, men jag vet att jag har mycket mer att ge. Jag måste våga bli trött och inte bara tänka långsiktigt.
Bilder tagna av Rotan.nu
0