L8

 

Att åka längdskidor har jag under större delen av mitt liv ratat. Jag har tyckt att det var ganska töntigt och sen fanns det en massa annat skoj att göra i snön. Varför ut och gnata på två brädbitar och dess utom blir svettig? Helt onödigt!

 

Men som tur är går det att ändra sig. 2011 köpte jag mina första längdskidor och begav mig ut i spåren. Jag och en klasskompis hade några år tidigare lovat varandra att genomför ett Vasalopp innan vi fyllde 25. Ett löfte är ett löfte, så då är det bara att påbörja resan att förverkliga det hela. Med hjälp att vänner, bekanta och ett evinnerligt trätande så kunde jag uppfylla löftet, tre gånger dessutom (fast två av gångerna efter 25års dagen). För varje mil i spåren har tekniken sakta sakta falligt på plats. Under mitt första Öppet spår fick jag hyfsat klämm på stakning, och stakning med frånskjut efter si så där 8 mil. Jag har märkt att jag måste bli väldigt trött innan jag lär mig hur jag ska göra...

 

 

Det som jag under en längre tid tyckt varit väldigt orättvist är att jag inte kan åka ikapp sambon. Jag övar och övar och trots att jag tränar mycket mer till vardags än honom, så åker han om mig i skidspåret. Jag försöker och ligger på allt jag kan men orkar inte hålla jämn fart under någon längre sträcka. 

 

Men som jag nämnde, jag måste bli trött för att få tekniken rätt. I helgen hände det. Tillsammans med en drös vänner intog vi Säfsens längdskidspår för den årliga skidlägerhelgen. Vi delar tips, filmar varandra och försöker utveckla vår skidåkning. Under näst sista dagens eftermiddagspass tog jag och sambon sällskap och begav oss ut i spåret. Det började som vanligt med att jag halkade efter och jag tänkte att jag därav skulle försöka ägna mig åt att testa lite olika sätt att åka på. Det som varit mitt problem är att jag sätter i foten för tidigt vid diagonalåkning och då bromsar upp farten. Testa, testa. Vid drickapausen bad jag sambon kommentera min åkning för att få input om det såg någe bättre ut. Jag åkte iväg och försökte tillämpa det som jag övat på innan. Och till min förvåning hade sambon svårt att hänga på! 2km senare hade jag till och med lyckats åka ifrån honom. 

 

Tänk att trägen vinner tillslut, skam den som ger sig!!