L8

Sen en tid tillbaka har jag och sambon tittat oss omkring efter något nytt ställe att bo på. Speciellt jag har tröttnat på lägenheten och grannarna vi har. Hög musik och renoverings ljud är nu mer vanliga ljudinslag i vardagen. För mig som ska sova under dagtid har det varit påfrestande. Men sen har vi båda varit sugna väldigt länge på att ta ett stort steg in i husvärlden. Vi har varit storföljare av objekten på hemnet och varit på en hel del visningar. I annonserna har husen sett väldigt lovande ut, men väl på plats har det inte känts som ett ställe vi ville bo på. Och om vi skulle känna oss hemma har det varit aldeles för långt från stan.

 

För ungefär två veckor sen spande jag in en annons för ett hus på Mårtsbovägen, och det stämmde väldigt väl in på vår önskelista. Det var helt klart värt ett besök. 

 

Väl på plats blev vi förstärkta av hela sambons familj och min mor. Det kändes bra att få så många ögon och öron som kunde vara med och känna in huset. Fint skick, mysigt och bra omgivning. Känslan var att det var här vi skulle bo. Efter ytterligare ett visningsbesök kändes det självklart att vara med på budgivningen.  

 

Det var en rafflande budgivning och det var tur att vi båda stött och blött alla tänkbara utfall och vår ekonomiska situation. Telefonnätet fungerade knackigt vid tidpunkten för budgivningen vilket bara ökade på spänningen. Buden rasslade på och vi var totalt 11 stycken budgivare. Efter ungefär två timmars budande var det klart att vi lagt högsta budet. Bara några timmar senare var vi in för att skriva första kontraktet. Det kändes väldigt surealistiskt. Efter genomförd besiktning och betald handpenning har jag börjat landa i tanken att det kommer bli vårt, men det är långt kvar. Tänk att jag och min sambo ska bli husägare!