MENY
Veckan som varit har verkligen satt griller i huvudet på mig. I början av veckan var det dags, att för jobbets del åka på min första kurs och det inom ledarskap. Positionen jag har på jobbet är en typ av chefsposition, men utan personalansvar så det kändes bra att få tillfälle att få lite hjälp inom ämnet. Detta var den första träffen av tre, så jag var något nervös inför vad som skulle komma. Som tur var fick jag sällskap dit, så jag hann prata av mig det mesta av nerverna. Inför denna första träff hade alla vi deltagare fått göra ett persolighetstest för att bättre få koll på våra egna förutsättningar och detta för att denna del till stor del skulle handla om självkännedom.
Jag har inte riktigt sett mig själv som en ledare och jag tror att den bilden av mig själv spelade stor roll i hur jag tog åt mig det fick oss till livs på kursen. Mittpunkten för kursen handlade alltså om oss själva och vilken typ av personlighet vi har. Personligheten får vi till 50% med oss i våra gener när vi föds medan den andra hälften kommer tillstörsta del från den externa omgivningen och en liten del från våra familjer. Den del som vi får med oss från födseln är alltså svår att påverka. För den som ska leda gäller det att vara medveten om sin egen personlighets styrkor och svageter men också att komma ihåg att de vi ska leda har olika sätt att ta till sig omgivningen. Efter vi fått resultatet kunde jag konstatera två saker. Ett- Ingen annan på kursen är "klassad" till samma personlighet som jag. Två- Jag sticker inte ut åt nått håll. Nu när jag fått lite avstånd till det hela kan jag se det som en otrolig styrka, att jag är väldigt anpassningsbar och jag borde ha bra förutsättningar för att ta till mig andra personligheter. Men då på kursen gav det mig ordentligt huvudbry och jag fick en stark känsla av tvivel.
Som tur var, hade även min samåkningskompis en hel del att fundera efter dagarnas övningar så det blev ganska djupa samtal på hemvägen.
Efter dessa omvälvande dagar var det verkligen underbart att bara få släppa allt och åka till bubblan långt där borta, Älvdalen. Det var verkligen som medicin för själen att grilla korv i brasan och läsa i ny inköpta boken. Det är tur att det finns en sån plats där jag bara kan lämna huvuvdet hemma och låta resten av mig åka på semester!
0