MENY
Idag har all vaken tid ägnats åt att få klart alla paket i min och E:s julklappskalender. Eftersom det snart vakas advent och jag kommer vara borta en hel del tänkte jag att det var bäst att passa på då E inte var hemma.
Alla klapparna är mer eller mindre hemgjorda, vilket jag dels tycker ger mer värde i själva klappen och så kostar det inte lika mycket pengar. Jag och E har sedan något år tillbaka satt en budgett för hur mycket de tolv klapparna får kosta. Tolv eftersom vi öppnar ett var varannan dag, man får ju inte bli för van med att öppna paket... Det har i alla fall tagit sin tid men nu börjar jag bli klar, endast två kvar att göra. De flesta är jag ganska nöjd med och någon lite mindre nöjd, men jag tänker att det främst är tanken som räknas.
Som lite mer vuxen tycker jag det är lite svårare att få till ett pirr i magen av förväntan. Nu för tiden tycker jag det oftare pirrar för att jag är nervös och orolig över att göra någor fel. Men att få uppna en klarr varannan dag fram till jul och titta på julkalendern brukar bli en bra uppbyggnad mot att vara lite pirrig fram mot jul. Jag tror att pirret i magen har svårare att infinna sig eftersom men med åren som går får lära sig att vara mer jämn i humöret. Som liten förväntas man gapskratta, gråta och leva rövare, känslor och förväntan om vartannat. Men att jag nu sväljer mycket av känslorna för att i stället tänka efter och ge gehör för något mer rationellt. Visserligen ser jag mig nog fortfarande som ganska barnslig och väldigt positiv till det mesta i min omgivning men det är på ett annat sätt.
Någon sa till mig att vår förmåga att bedömma konsekvenserna av vårt handlande inte är fullt utvecklat för än vi är runt 25. Jag kan mycket väl tänka mig att pirret i magen och vårt tänkande till konsekvense går lite hand i hand. Genom att analysera vad vi gör har vi inte längre förmågan att riktigt leva i nuet. Vi tänker på framtiden och glömmer att vara just här och nu. Det intrycket jag fått är att just leva här och nu är något som ganska många av oss har svårt för. Frågan är hur man ska lyckas vara just här och nu utan att tankarna vandrar iväg till vad som ska göras och planeras för framöver. Innan jag flyttade ihop med E var jag ofta ute och tog långa promenader och det var ofta dessa stunder som jag kunde släppa allt och bara titta på naturen och landskapet runt omkring. Lite av den känslan fick jag återuppleva i sommras då jag gjorde tappra försöka att hitta en svamp eller två i skogen.
Jag tror att de flesta skulle må bra av att ta en promenad och stanna upp en stund emellanåt. Tror faktiskt att det blir en nu, känner att huvudet snurrar inför allt som ska hända i veckan som kommer.
0